Efter att vi åkt in till veterinären för att utreda vad vi trodde var en sträckning fick vi det otroligt chockartade och tunga beskedet att Frö lider av L7S1 med spondylos, en permanent ryggskada. Många tårar har rullat sedan dess, liksom mycket ältande.

Jag fixade en remiss till Strömsholm och den 15/11 var vi där hela dagen för en ordentlig genomgång och CT röntgen.

Hugo vår veterinär förklarade att det inte var bra men inte heller katastrof, inflammationen var borta och Frö som de senaste månaderna bara fått gå tråkiga koppelpromenader och gjort lugna träningsövningar fick nu klartecken att successivt trappa upp motion och träning.

Han såg inga hinder för ett fortsatt aktivt liv men med vissa begränsningar, det finns rörelser som är bra att undvika, höga hopp, snabba starter och snabba stopp. Det är framförallt nötande som kan förvärra problemen, något enstaka hopp på någon tävling ansåg han inte var någon fara. Kasta leksak och kampa våldsamt måste vi sluta helt med. Frö kommer tycka att jag blivit sjukt tråkig med andra ord.
Hennes kropp och välmående kommer få styra hur vi tränar, jag kommer undvika allt som utgör en risk för försämring, med andra ord sänka många av mina kriterier i träningen, men det gör absolut ingenting jag är bara så sjukt glad att vi kan få fortsätta göra det vi båda älskar nämligen träna och ha roligt tillsammans.

Rehab

Nästa steg är att åka till Ulltuna och träffa en duktig, erfaren sjukgymnast för att lägga upp en plan som kommer stärka kroppen.

Framtidsplaner

Våra högt uppsatta mål grusades totalt, i höst skulle vi startat Eliten och börjat jaga SM poäng.
Beroende på hur hennes kropp svarar på rehab och träning är också beroende på om vi kommer kunna tävla bruks något mer, vi får helt enkelt vänta och se, det kommer i så fall ske i samrådan med veterinär och sjukgymnast. Jag kommer oavsett avstå att träna vissa delar.

Jag kommer sikta på att starta henne i Lydnadsklass 1 det är inget  fysiskt krävande program, men som sagt det är bara om hennes kropp mår bra under träning, de flesta av de momenten kan hon redan bra.

Vi har också kikat lite på HTM och småtränat lite olika positioner, både jag och Frö älskar ju fotgående så jag tror det kan vara roligt att prova på.

Ja vi får helt enkelt se, vi går in i framtiden med tillförsikt och utan några stora förväntningar, det viktigast för mig är att Frö mår bra och därav är det viktigt att hon får hålla igång på en nivå som hon klarar av, de senaste månaderna har varit deppiga för henne, hon mår helt enkelt inte bra av att bara hållas stilla och vara arbetslös. Varje dag tittar hon på mig med sin ”ska vi träna” blick och har vi nu riktig tur så kan jag börja tillfredsställa det behovet igen, det känns hoppfullt just nu.

Tack

Jag vill också passa på att tacka för allt fantastiskt stöd som jag fått och får, när jag chockad och ledsen bad om råd på Facebook fick jag så himla mycket kärlek, pepp och bra råd, flera hundra kommenterade och skickade PM. Många delade sin historia och jag uppskattar det så oändligt, så från djupet av mitt hjärta stort tack, ni gav mig hoppet åter.