Hur vi väljer att se på vår hund avgör många gånger hur vi kommer lyckas!

Jag är helt övertygad om att det vi intalar oss färgar vår träning. Vi sätter hunden i ett fack och utgår från det när vi tränar, vi vet på förhand vad som kommer hända för vi känner vår hund och mycket riktigt precis det vi antog skulle hända händer, suck och besvikelse.

Vad händer om vi bestämmer oss för att det här träningspasset kommer bli fantastiskt, att vi på förhand lägger upp en strategi där vi fokuserar helt på lärandet och tydligheten. Om vi struntar i att hunden är si eller så.

I ett test fick en lärare möta två elever, hon fick på förhand veta att Kalle var en mönsterelev, bäst i klassen och han hade i stort sett alltid alla rätt på proven, Sven däremot var tvärtom, stökig, strulig, låg alltid sämst till på prov och hade mycket svårt att koncentrera sig på lektionerna.
I själva verket var det egentligen tvärtom, Kalle var den struliga och Sven var mönster eleven. Läraren fick arbeta med dessa elever under en tid.

Vad tror ni hände?

Hennes förutfattade meningar visade sig ha så stor påverkan att barnen helt bytte roller.

Visst är det tänkvärt! Jag ser ofta detta i mitt arbete, föraren ser inte hundens fulla potential, allt hen ser är hundens brister. Alla hundar har mer eller mindre brister och de allra flesta hundar har alla möjligheter att bli en mönsterelev och det hänger på oss som tränare.

Försök att se på din hund med andra glasögon, kanske kommer Kalle utvecklas till en Sven

Dag 3: 3 steg