Det är så himla kul att så många ville var med på kontaktutmaningen! Jag vill förtydliga att man behöver inte ha instagram för att vara med på utmaningen, kör ändå och berätta jättegärna hur det går.

Som ni kanske redan förstått så älskar jag den här övningen och jag kommer berätta om varför under tiden denna utmaning pågår och dela med mig av erfarenheter.

Tålamod lönar sig

Ni som gått kurs för mig vet att jag ofta pratar om och har den med på mina kurser och med tanke på hur herrans många år jag jobbat som instruktör (13år i egen regi) så kan ni ju tänka er hur många hundar jag fått förmånen att se i just den här övningen, så jag ska försöka beskriva ett vanligt scenario:

Efter att ha instruerat ekipaget så ber jag dem gå ut och ställa sig på planen, föraren har fått instruktionen att hålla längst ut i kopplet och vara helt tyst och jag menar heeelt tyst inga harklingar, inget skruvande, inget fingrande på kopplet, det här är inte lätt, vi vill ju så gärna att hunden ska göra rätt och det snabbt. Hunden brukar ofta i godan ro lukta på backen, spana på övriga kursdeltagare, lukta lite till, ibland rulla sig, gräva, spana efter fåglar eller annat skoj. Här brukar jag peppa föraren att bara fortsätta ha tålamod, andas lugnt och hålla full fokus på hunden för att vara beredd att belöna med full fest när hunden väl tar kontakt. Vad som nästan alltid sker är att hunden efter en stund (förr eller senare) tröttnar på det den håller på med och tittar på sin förare, då denne brister ut i ett jubel och belönar rikligt är det nästan som en chock för hunden, en glädjechock! Därefter börjar det hända grejer, hunden blir väldigt fokuserad och börjar på riktigt upptäcka att det faktiskt lönar sig mer att hålla kontakt än att sniffa runt på gräset.
Det blir frekventa belöningar i början, detta för att hunden verkligen ska förstå att det är just kontakten vi är ute efter men ganska snart börjar vi dra ut på tiden lite, några sekunder i taget. Jag brukar kalla det att pingponga belöningarna fram och tillbaka, kortare och längre, kortare och längre, för vad händer om vi bara drar ut dem, jo hunden kommer tycka att det blir för svårt och tröttna. Successivt bygger vi upp en fin uthållighet.
En förare som slitit hårt för kontakt genom att locka och pocka och kanske behövt visa belöningar för att motivera får plötsligt en hund som tar kontakt självmant när denne är helt tyst och det är ju så det kommer se ut på tävling, vi kan inte locka och pocka där, eller jo såklart vi kan men det ger väldigt kraftiga poängavdrag. Hundens kontaktsignal blir istället en stillastående tyst förare, precis som det är på tävling, träning, tävling – same same.
Hunden jag beskrev ovan är en hund som älskar sina belöningar och det är ju tacksamt men jag stöter relativt ofta på hundar som inte är lika motiverade av sina belöningar, de tar sin belöning men återvänder ändå till dofternas värld på backen, lyfter nosen lite då och då för att lite förstrött ta emot en godis eller leker lite trött, om detta händer får man fundera över belöningarna, finns det något som hunden tycker mer om, ibland hjälper det att byta och vips börjar hunden arbeta, men i en del fall är helt enkelt backen mer intressant, är det kört då? Nej! Och hur man kan jobba med dessa hundar kommer jag skriva om imorgon.

 

Dag 2: 10 sekunder