Ingångar vid sidan är något jag lägger mycket tid på. Det ska vara kul att komma in och rörelsen ska sitta i muskelminnet.

Så länge hunden inte har den förståelsen gör jag inga avslut vid sidan i momenten (om jag inte tränar specifikt just då på just ingången i momentet och hjälper hunden att hamna rätt)

Det är så lätt att man gör en momentkedja exempelvis vittring, hunden springer ut, letar målmedvetet, tar rätt pinne, håller fint, springer in och sätter sig snett, man belönar ändå för allt annat var så bra, men samtidigt befäster man den sneda ingången, speciellt om det upprepas i många moment.

Det är också lätt att hamna i en två stegs ingång, alltså att hunden sätter sig snett och sedan rättar in sig med hjälp av din blick/axel/signal. Hunden kommer tro att det är så en ingång ska se ut.

Varför är det då så viktigt – en dålig ingång innebär poängavdrag i väldigt många moment och det är ju supertrist speciellt om hunden gör allt annat bra.

Här kommer några tips:

Träna ofta på ingångar och ha högt värde på belöningen, det ska vara kul att komma in till sidan.

Gör inte en ingång om du inte tränar på den.

Var noga med grunderna och rakheten vid sidan, baken ska varken peka utåt eller inåt.

Eventuella hjälper ska successivt jobbas bort, ha en plan för det.

Om ingången blir sned, kliv ur istället för att rätta.

Tillrättalägg miljön, jag använder ofta positionspinnen och stå framför spegeln då kan du stå helt stilla medan hunden hamnar rätt gång på gång.

Med Cråka har jag jobbat och jobbar fortfarande en del med att hon ska klara av ingången från hög fart, hon kan både studsa till och bromsa in lite sent.

När vi sätter mål är framtiden viktig, när vi ska planera träningspasset måste vi både blicka bak – vad har vi tränat på tidigare och målet framåt – vart är vi på väg.

Men när vi tränar är det bara nuläget som gäller, hur ser statusen ut just nu!

I utvärderingen efter passet kan man blicka både bakåt och framåt, analysera.

Men i passet måste vi helt utgå från vad som händer precis nu och agera därefter.

Det låter lätt men det är inte alltid lätt att utgå från dagens status och höja eller sänka kriterierna där hunden befinner sig just nu.

Vad menar jag då med det!?

Alla hundar har svagheter, något som man måste kämpa med extra mycket, det kan exempelvis vara tugg på apporten, något som kanske aldrig riktigt gick att träna bort.

När det sen är dags för en till hund dyker orosmolnen upp, du minns tugget på apporten! Och fasar för att ens börja.

Men det vi ofta glömmer är att hundar är olika, den här hunden kanske har ett fast och fint bett helt naturligt.

MEN! Det är så lätt att överföra bekymmer som egentligen aldrig skulle blivit ett bekymmer om vi bara orkade släppa tidigare ”surdegar”

Man behöver fråga sig själv: Fokuserar jag på rätt saker i träningspasset? – att hunden håller fast, eller går du och väntar (fokuserar) på tugget, när ska det komma? Och vad har det för effekt på den nya hunden!?

Platsliggnings tips:

När grunderna sitter bra, det vill säga hunden kan ligga länge och den kan stå emot alla möjliga typer av frestelser, då lägger jag ihop de två.

Då kan jag till exempel låta hunden ligga i 3min sen kastar jag plötsligt iväg en leksak över huvudet, eller så springer jag iväg och tjooar för att sedan stå passiv i några minuter innan jag belönar.

Jag varierar mycket, både med tid och störning för att inte fastna i mönster.

En belöning är inte bara en belöning för väl utfört arbete det är också information till hunden, information om vilket beteende jag faktiskt vill ha.

Om jag också lägger till en belöningssignal innan belöningen, ett klick eller ett muntligt ord exempelvis rätt, så blir informationen ännu tydligare eftersom det blir lättare att hinna tajma det exakta beteendet.

Vi säger att jag ska lära hunden att krypa baklänges, om jag då klickar och belönar exakt när detta sker kommer det efter några upprepningar bli tydligt för hunden vilket beteende jag är ute efter.

Om jag har en hund som snabbt bygger frustration tex genom att börja gnälla och/eller skälla måste jag inte bara vara tydlig när jag startar träningspasset utan också ge mycket information = belöna frekvent.

Om jag exempelvis tränar kontakt vid sidan kommer jag belöna/informera hunden väldigt frekvent i början så att hunden inte behöver fundera över vad den ska göra.

Varje gång jag klickar och belönar talar det om för hunden vilket beteende jag vill ha, ju oftare jag gör det desto tydligare blir det.

När hunden sedan förstått – aha det är så här jag ska göra! Är den redo att gå vidare, exempelvis hålla kontakten lite längre innan belöningen kommer, eller krypa något/några steg till.

Det här är självklart för de flesta men ibland glömmer vi av att belöningen är just information vid inlärning och belönar även fast vi inte är helt nöjda eller på helt fel ställe så informationen går förlorad.

När jag tränade Riva min BC kunde jag bryta i träningen och börja om om något blev fel.

Exempelvis i framåtsändandet, blev farten lite för hög i saktagåendet sa jag oj (min felsignal) som betyder oj det blev tokigt vi testar igen.

Samma i krypet, blev hon lite för hög började vi helt enkelt om.

Inga konstigheter egentligen tills den dagen hon började fela ut sig själv, tempot blev lite för högt, hon kände av det och kom tillbaka till mig för att börja om innan jag hunnit säga oj.

Samma sak i krypet, hon blev för hög och reste sig för att starta om.

Vad händer då om detta sker på en tävling? Det blir en nolla, vilken poäng som helst är bättre än en nolla

När jag uppmärksammat detta ändrade jag det direkt.

Visst kan jag fortfarande börja om ibland men jag sätter det inte i system.

Om farten ökar i saktagåendet stannar jag hunden istället och sen får den gå på nytt, blir den hög i krypet hjälper jag den att hitta tillbaka till rätt teknik igen.

Hundar är smarta och lär sig fort både bra och mindre bra beteenden utifrån de förutsättningar vi ger den.

Som tur är lär vi oss också under resans gång

En ruta på en tom plan är lätt att se, men det är inte så det kommer se ut på tävling

På lydnadstävlingar är det ganska stökigt på planen, ju högre upp i klasserna du klättrar desto stökigare blir det

Det är ruta, koner, hattar, skyltar, spånmarkeringar ibland, spraymarkeringar ibland och ibland tejpmarkering. Det är apporter, vittringspinnar och hopphinder.

Ibland är det kantband runt planen, publik nära inpå, mer eller mindre närgångna tävlingsledare och domare med skrivare, kanske har de också ett domartält, ett bord och stolar.

Ibland kör de flera klasser samtidigt på olika ställen på planen.

Ja ni fattar, rörigt minst sagt!

Hur ser det då ut när vi tränar? Är det rörigt? Eller går vi i en skyddad verkstad, där det är superstädat och tillrättalagt?

När hunden ska lära sig kan det vara bra att ha städat i början, men sen måste vi börja röra till det på planen

En lydnadshund måste verkligen vara fokuserad, uppmärksam och ha bra signalkontroll annars blir det väldigt lätt missförstånd och hopblandningar

Är du duktig på att stöka till det på planen innan du ska träna?

Jag minns min första tävling som igår, nerverna som gick bananas, benen skakade, munnen var snustorr, konstant kissnödig och en svimningskänsla i huvudet, men på något sätt genomförde jag tävlingen och överlevde!

Nästkommande tävlingar blev inte lättare heller…

Visst gick det bra men nervositeten ville liksom inte ge med sig.

Tävling var kul! Nervositeten var det inte, så jag bestämde mig för att försöka jobba bort den.

Jag anmälde mig till många tävlingar och tävlade i princip varje helg ett tag, min tanke var att jag helt enkelt till slut inte skulle orka vara nervös längre och för varje tävling blev jag faktiskt lite mindre nervös.

Här kommer några tips till dig som blir nervös:

Planera dina tävlingar – vad är dina uppgifter på tävling, hur kan du på bästa sätt guida din hund på tävlingsplanen, inte bara i momenten utan även mellan dem och vad gör du om något blir fel? Om du har koll på dina uppgifter dämpas ofta nerverna då en känsla av kontroll uppstår.

Dina tankar blir sanningar: åh jag är så nervös kan vändas till – åh vad jag är taggad, vad kul vi ska ha.

Tävla där du är okänd – om prestige inför exempelvis klubbkompisarna infinner sig kan det vara bra att tävla där du får vara lite anonym.

Skaffa en coach – det kan vara vem som helst, en träningskompis, en bror, en mormor eller vän, någon som kan följa med och som får i uppgift att hjälpa dig med det du behöver – hålla koll på starttid, uppvisning av intyg, rasta hunden, vara stöttande och trygg eller peppande utifrån ditt behov.

Ge dig och hunden rätt förutsättningar – se till att vara väl förberedd när ni ska tävla, avstå hellre ett moment om du vet att hunden inte kan det ordentligt.

Du kan alltid bryta ett tävlingsprogram! Går det åt pipsvängen, bryt hellre än att harva vidare med en hund som är på en annan planet. Att ha plan B – bryta, kan lugna nerverna en smula.

Träningstävla – det vi tränar på blir vi bra på, träna dig på att tävla.

Gör det gärna på publika ställen då kommer du automatiskt få träning inför publik.

Sätt tävlingarna i ett större perspektiv det finns så mycket annat som är värre, hoppa bungyjump tex vad är en ynka tävling jämfört med det.