En belöning är inte bara en belöning för väl utfört arbete det är också information till hunden, information om vilket beteende jag faktiskt vill ha.

Om jag också lägger till en belöningssignal innan belöningen, ett klick eller ett muntligt ord exempelvis rätt, så blir informationen ännu tydligare eftersom det blir lättare att hinna tajma det exakta beteendet.

Vi säger att jag ska lära hunden att krypa baklänges, om jag då klickar och belönar exakt när detta sker kommer det efter några upprepningar bli tydligt för hunden vilket beteende jag är ute efter.

Om jag har en hund som snabbt bygger frustration tex genom att börja gnälla och/eller skälla måste jag inte bara vara tydlig när jag startar träningspasset utan också ge mycket information = belöna frekvent.

Om jag exempelvis tränar kontakt vid sidan kommer jag belöna/informera hunden väldigt frekvent i början så att hunden inte behöver fundera över vad den ska göra.

Varje gång jag klickar och belönar talar det om för hunden vilket beteende jag vill ha, ju oftare jag gör det desto tydligare blir det.

När hunden sedan förstått – aha det är så här jag ska göra! Är den redo att gå vidare, exempelvis hålla kontakten lite längre innan belöningen kommer, eller krypa något/några steg till.

Det här är självklart för de flesta men ibland glömmer vi av att belöningen är just information vid inlärning och belönar även fast vi inte är helt nöjda eller på helt fel ställe så informationen går förlorad.

När jag tränade Riva min BC kunde jag bryta i träningen och börja om om något blev fel.

Exempelvis i framåtsändandet, blev farten lite för hög i saktagåendet sa jag oj (min felsignal) som betyder oj det blev tokigt vi testar igen.

Samma i krypet, blev hon lite för hög började vi helt enkelt om.

Inga konstigheter egentligen tills den dagen hon började fela ut sig själv, tempot blev lite för högt, hon kände av det och kom tillbaka till mig för att börja om innan jag hunnit säga oj.

Samma sak i krypet, hon blev för hög och reste sig för att starta om.

Vad händer då om detta sker på en tävling? Det blir en nolla, vilken poäng som helst är bättre än en nolla

När jag uppmärksammat detta ändrade jag det direkt.

Visst kan jag fortfarande börja om ibland men jag sätter det inte i system.

Om farten ökar i saktagåendet stannar jag hunden istället och sen får den gå på nytt, blir den hög i krypet hjälper jag den att hitta tillbaka till rätt teknik igen.

Hundar är smarta och lär sig fort både bra och mindre bra beteenden utifrån de förutsättningar vi ger den.

Som tur är lär vi oss också under resans gång

En ruta på en tom plan är lätt att se, men det är inte så det kommer se ut på tävling

På lydnadstävlingar är det ganska stökigt på planen, ju högre upp i klasserna du klättrar desto stökigare blir det

Det är ruta, koner, hattar, skyltar, spånmarkeringar ibland, spraymarkeringar ibland och ibland tejpmarkering. Det är apporter, vittringspinnar och hopphinder.

Ibland är det kantband runt planen, publik nära inpå, mer eller mindre närgångna tävlingsledare och domare med skrivare, kanske har de också ett domartält, ett bord och stolar.

Ibland kör de flera klasser samtidigt på olika ställen på planen.

Ja ni fattar, rörigt minst sagt!

Hur ser det då ut när vi tränar? Är det rörigt? Eller går vi i en skyddad verkstad, där det är superstädat och tillrättalagt?

När hunden ska lära sig kan det vara bra att ha städat i början, men sen måste vi börja röra till det på planen

En lydnadshund måste verkligen vara fokuserad, uppmärksam och ha bra signalkontroll annars blir det väldigt lätt missförstånd och hopblandningar

Är du duktig på att stöka till det på planen innan du ska träna?

Jag minns min första tävling som igår, nerverna som gick bananas, benen skakade, munnen var snustorr, konstant kissnödig och en svimningskänsla i huvudet, men på något sätt genomförde jag tävlingen och överlevde!

Nästkommande tävlingar blev inte lättare heller…

Visst gick det bra men nervositeten ville liksom inte ge med sig.

Tävling var kul! Nervositeten var det inte, så jag bestämde mig för att försöka jobba bort den.

Jag anmälde mig till många tävlingar och tävlade i princip varje helg ett tag, min tanke var att jag helt enkelt till slut inte skulle orka vara nervös längre och för varje tävling blev jag faktiskt lite mindre nervös.

Här kommer några tips till dig som blir nervös:

Planera dina tävlingar – vad är dina uppgifter på tävling, hur kan du på bästa sätt guida din hund på tävlingsplanen, inte bara i momenten utan även mellan dem och vad gör du om något blir fel? Om du har koll på dina uppgifter dämpas ofta nerverna då en känsla av kontroll uppstår.

Dina tankar blir sanningar: åh jag är så nervös kan vändas till – åh vad jag är taggad, vad kul vi ska ha.

Tävla där du är okänd – om prestige inför exempelvis klubbkompisarna infinner sig kan det vara bra att tävla där du får vara lite anonym.

Skaffa en coach – det kan vara vem som helst, en träningskompis, en bror, en mormor eller vän, någon som kan följa med och som får i uppgift att hjälpa dig med det du behöver – hålla koll på starttid, uppvisning av intyg, rasta hunden, vara stöttande och trygg eller peppande utifrån ditt behov.

Ge dig och hunden rätt förutsättningar – se till att vara väl förberedd när ni ska tävla, avstå hellre ett moment om du vet att hunden inte kan det ordentligt.

Du kan alltid bryta ett tävlingsprogram! Går det åt pipsvängen, bryt hellre än att harva vidare med en hund som är på en annan planet. Att ha plan B – bryta, kan lugna nerverna en smula.

Träningstävla – det vi tränar på blir vi bra på, träna dig på att tävla.

Gör det gärna på publika ställen då kommer du automatiskt få träning inför publik.

Sätt tävlingarna i ett större perspektiv det finns så mycket annat som är värre, hoppa bungyjump tex vad är en ynka tävling jämfört med det.

Om hunden ska bli duktig på principerna i träningen måste de alltid vara desamma, alltid!

Om de ändras kommer hunden ha svårt att förstå, låt mig dra några exempel:

Principen i stadga – för mina hundar ska den vara glasklar, hunden får lämna stadgan om jag ger ett kommando eller en belöningssignal, det gäller i alla situationer.

Det innebär att om jag exempelvis ska träna ingångar vid sidan och kastar godis framför mig, ska min hund vänta på en belöningssignal innan den sticker, likväl som den ska hålla positionen när jag kastar en apport, det är liksom ingen skillnad.

Självklart kanske du tänker men detta ser jag ofta, principer som gäller i en övning men inte i nästa.

Ett annat exempel är fokus, min princip är, när vi tränar har jag fullt fokus på hunden – jag kommer vara precis så fokuserad under passet som jag vill att hunden ska vara på mig och sina uppgifter, i praktiken innebär det att jag pausar hunden om jag behöver släppa fokuset, alltid.

Men i många fall dyker man in och ut ur fokus, man står och pratar med träningskompisarna medan hunden sitter kvar vid sidan, för att i nästa stund undra varför hunden inte längre är fokuserad.

En belöningssignal kommer alltid att efterföljas av en belöning, även om jag tajmade fel.

En felsignal kommer alltid betyda – lite retsamt, du missade chansen att få en belöning, den kommer aldrig innebära skäll eller fysisk smärta, för så jobbar inte jag. Hunden ska aldrig någonsin vara rädd eller nervös för att göra fel, den ska vara frimodig och vilja ta i mer istället. Eftersom jag är konsekvent blir det tydligt för hunden.

Mina principer gäller alltid, jag är konsekvent med dem och då lär sig hunden snabbt, den blir också duktig på att generalisera, principerna gäller på alla olika träningsställen oavsett om vi är på torget eller en appellplan.

För flera år sedan var jag ute på resande fot och besökte stadens Brukshundklubb för att träna min hund.

Jag var ensam på klubben när en bil kommer, ut kliver en man med sin Schäfer. Just då har jag paus så jag ser hur han stegar ut på planen, redan där får jag en olustkänsla, han ser ut att koka av vrede och rycker och sliter i sin hund.

I handen håller han en apport, han ställer upp med hunden vid sin sida och kastar ut apporten, vrålar apport till sin hund som springer ut griper apporten och tuggar hela vägen in till mannens sida, han bannar hunden, sliter åt sig apporten och detta upprepar sig säkert 15 gånger, den stackars hunden är helt fantastisk han fortsätter att hämta apporten trots att allt han får är skäll.

Jag sitter och ser detta med rejält ont i magen, jag skulle vilja rusa fram och rädda den stackars hunden som kämpar.

Jag tänker att om han blir fysisk måste jag stoppa detta oavsett hur rädd jag känner mig, skulle tro att min närvaro kanske hindrade honom från att bli det.

Plötsligt kopplar han upp hunden högröd i ansiktet och stegar av planen och åker därifrån.

Kvar sitter jag med tårar brännandes i ögonen och ilska bubblandes i kroppen.

Så mycket orättvis träning det finns! Så mycket hundar som får ta så mycket skit, jag hoppas att det här var ett extremt fall, men det behöver inte vara så här extremt för att ändå vara orättvist mot hunden, vad ska hunden kunna lära sig av ett tappat humör, på vilket vis stärker det relationen, vilken känsla och vilka minnesbilder får hunden.

Är du på dåligt humör? Träna inte! Blir du på dåligt humör när du tränar? Sluta träna! Ta inte ut ditt dåliga humör på hunden, hämta en spegel och vråla åt dig själv en stund, hunden gör nämligen inte fel, den gör det bästa den kan utifrån de förutsättningar du gett den.

I största möjliga mån vill jag ge hunden utrymme till att få tänka i träningspassen

Hundar är så fantastiskt smarta! Så varför inte nyttja deras fina förmåga att lista ut saker, det kräver såklart att vi gör det enkelt för dem att lyckas genom att dela upp träningen i små lätta steg (kriterier)

Det fina är att hunden också lär sig att jobba på, trygg av vetskapen om att belöning kommer trots att den inte finns synlig

Principen blir alltså densamma som på tävling, först gör man och sen får man, vi kör ett tävlingsprogram sen får du din belöning

Jag brukar alltid fråga mig själv, tänker hunden nu eller följer den bara en belöning?  Om den bara följer belöningen vill jag snabbt få den att börja tänka på vad den gör genom att fasa ut hjälpen snabbt

Hur är egentligen ett tävlingsprogram upplagt, har du reflekterat över hur momenten blandas, hunden ska koncentrera sig och vara mer stilla för att nästa gång ta i allt vad den orkar och springa fort, sen över i koncentration igen och så fortsätter det.

Det är inte ovanligt att det är just de här svängningarna som gör att hunden får svårt att lyckas, den är för uppjagad för att orka ta det lugnt och koncentrera sig eller tvärtom (beroende på hundtyp) för lugn för att ta i och springa fort.

När du tränar och belönar så kanske du inte märker av dessa svängningar alls eftersom belöningarna hjälper hunden in i de olika sinnesstämningarna.

Men när belöningarna försvinner kommer svagheterna ofta tydligt fram

I Brukset ska hunden som precis gjort ett framåtsändande  nu krypa lugnt och balanserat.

I Lydnaden ska hunden som precis sprungit i full fart ut på apporteringsdirigeringen nu åter snabbt springa ut för att sedan koncentrerat slå på nosen och söka efter rätt vittringspinne

Ju tidigare vi startar med att lära hunden den här viktiga grunden desto bättre är det