Under en period har jag jobbat med ett ekipage, en stor Rottishane och hans matte, hon sökte hjälp eftersom de fått problem i uppletanderutan, problemet bestod främst i att hunden inte letade effektivt, näsan var på ibland och ibland inte, hunden sprang mycket huller om buller i rutan och letade lite sporadiskt, efter några minuter utan att hitta något sökte hunden kontakt med matte vilken i sin tur var tvungen att uppmana hunden att återta letandet, den fick då lite ny energi och sprang åter runt lite huller om buller, detta upprepades ett antal gånger tills hunden helt enkelt inte orkade leta mer och därmed gav upp. Ibland hade han hittat några föremål men oftast inte.

Lära om

Det blev tydligt att vi dels behövde lära honom att använda näsan på ett effektivare sätt och att vi behövde lära honom ett system där han la energin på att jobba sig fram i rutan utan att spilla energi på onödigt springande huller om buller.
På en stor hund tar krafterna slut fort därför blir det extra viktigt att hushålla med energin så mycket som det är möjligt.

Målbild

Vi utformade en målbild där han från första skicket kopplar på näsan, springer i ett lugnt tempo rakt ut och jobbar sig längst ut, vänder och jobbar sig tillbaka mot matte (som då flyttat sig några meter åt sidan, om han hittar ett föremål ska han direkt springa fort in och avlämna (detta kunde han bra sen förut) om han inte hittar ska han självständigt vända och åter springa ut mot bakkanten av rutan och sen systematiskt jobba sig framåt i rutan.

Ny strategi

Eftersom matte tidigare testat flera vanliga strategier som gett en hel del bakslag i träningen bestämde vi oss för att testa en helt ny strategi.

Första träffen ägnades åt vindövningar där hunden enbart fick hitta föremål genom att använda nosen, för att förhindra onödigt springande jobbade vi med hunden i kopplet. Detta fick de också i läxa att jobba vidare med.

Parallellt med dessa övningar skulle hon också lära hunden att runda agilitypinnar, först en och sedan två stycken, runda en, gå några steg och runda nästa, successivt får de jobba ut avståndet mellan pinnarna tills de står på 50meter. När hunden klarade detta sågs vi igen.

Kedja ihop kunskaperna

Vi börjar med vindövning, direkt hunden kommer ut till rutan börjar den vädra i luften, näsan är på från start, den får leta upp ett föremål, därefter får den runda en pinne på nära håll, vi påminner alltså hunden om båda övningarna, nu får den springa på 50meter i rutan, jag står i bakkanten på rutan för att senare kunna flytta pinnen, hunden rundar pinnen, matte har då slängt ut ett föremål som hunden fångar upp i vinden på väg in mot matte, hunden avlämnar och under tiden flyttar jag pinnen några meter åt sidan i bakkanten och vi gör om samma sak. När vi ska göra sista skicket kastar jag ut ett föremål (medan matte belönar hos sig) som hunden får hitta på vägen ut denna gång, hunden hittar och vänder utan att ha rundat (vilket också var tanken.)

Nästa steg är att lägga in tomslag där hunden då kommer runda två pinnar.

Fasa ut hjälper

Visst är det en hel del träning som ska till för att allt ska sätta sig ordentligt och vi måste såklart successivt börja fasa ut hjälperna. Men hitintills har vi fått fantastiskt fin utveckling. Hejdå korridorer hej hej pinnsystem.

 

Idag ställs våra tävlingshundar inför mycket stora utmaningar, de ska klara att stänga ute svåra störningar, de ska klara att prestera på topp oavsett hur miljön ser ut och oavsett vilka utmaningar de ställs inför, det kräver mycket av oss förare, vi behöver börja förbereda hunden redan när den är valp genom att prioritera viktiga grunder och tidigt träna för hållbarhet, uthållighet, engagemang, fart, balans, fokus och koncentration.

 

Högt tempo mot väggen

Många tävlingar sker numera i inomhushallar, det är en stor utmaning på många olika sätt, en av de utmaningarna handlar om att hunden ska klara att bibehålla sin snabba fart trots att det är en vägg som närmar sig, det mest naturliga för hunden är såklart att sakta ner, men har man höga ambitioner måste man träna hunden i att strunt i sin instinkt att sakta ner och istället lära den att ösa på hela vägen fram. Man kan tycka vad man vill om detta men faktum kvarstår, ska man kunna hämta hem höga poäng så måste man träna på just detta.

 

Här kommer några träningstips:

 

Hål i låtsasvägg eller täcka ett staket

För att vänja hunden kan man tillverka en låtsasvägg av någon träskiva eller ett plank och öppna upp ett lagom stort hål i mitten eller hitta ett staket som man tillfälligt klär så det blir heltäckande, eller en mur och jobba vid öppningen av staketet/muren. Motivera hunden så mycket det går och låt den springa i full fart genom hålet där belöningen kastas långt framåt. Detta är ett bra sätt att vänja hunden vid att springa mot något utan att stoppa upp.

 

Ut genom dörren

Gör som ovan men jobba med en riktig vägg och låt hunden springa ut genom dörröppningen (var noga med att hunden har utrymme att fortsätta springa fort på andra sidan dörren,) när hunden fattat och du är nöjd med farten börjar du jobba med stängd dörr, öppna den när hunden närmar sig, men varva också in att den fortsätter att vara stängd, här kan du då lägga in ett kommando på halva sträckan, exempelvis runda eller apport, ha då en medhjälpare som snabbt ställer ut en kon eller kastar en apport strax innan väggen.

 

Gör väggen till en target

Lär hunden att på nära håll hoppa upp (stå på bakbenen) mot väggen och trycka till med framtassarna, obs bör ej tränas på en vägg som man är rädd om.) Fäst gärna något på väggen som gör att hunden får lite fäste med tassarna.
Genom att på nära håll bygga värde och sedan successivt utöka avståndet, lär vi hunden att det lönar sig att springa dit så fort som möjligt. När hunden senare ska utföra något i närheten av väggen kommer tempot inte bli något större bekymmer.

 

Kom ihåg

Belöningen ska vara åtråvärd och komma när hunden redan har massa fart, om du gör tvärtom och drar upp belöningen för att hunden ska öka på farten förstärker du istället det dåliga tempot.
Bra fart leder till belöningssignal och därefter belöning.

Ha gärna en medhjälpare som kan skicka belöningen framåt när du jobbar med att hunden ska springa genom en öppning.

Många hundar har ett stort behov av att vakta både sitt hus och sina människor, det kan vara ett störande beteende eftersom det sällan är befogat, ofta är det ju bara vänner och bekanta som kommer på besök och i samband med det får sig en rejäl utskällning vid dörren. Detta leder ofta till tråkiga konflikter som sällan ger något varaktigt resultat. Så hur bryter vi dessa beteenden och vill vi verkligen bryta dem helt?

Bestäm hur ni vill ha det

Det är viktigt att bestämma hur man vill att de olika situationerna ska se ut. För hunden blir det väldigt otydligt om du ena dagen är jättehård och inte tolererar något men nästa dag låter du allt passera och ser mellan fingrarna, hunden kommer varken att förstå eller lära sig någonting, Så sätt en målbild, gör en träningsplan, träna och var konsekvent.

Målbild

I vårt hem lever vi med tre hundar varav en är av rasen Malinois, hon har stor vaktinstinkt och vi tycker faktiskt det är bra, vi vill att hon ska larma och vakta om någon är på dörren men hennes vaktinstinkt slår lätt över och eskalerar, där har jag behövt lära henne vad som ska vaktas och vad som inte behöver vaktas. När det är befogat och när det inte är det.

Vad är okej och vad är inte okej

Det är okej att skälla/larma när någon går in på vår tomt oavsett om hon är ute eller inne, men när jag visar att jag hört henne och ber henne vara tyst så ska hon hörsamma det och tystna.
Gällande oss människor i familjen så är vi noga med att inte skojbråka när hon är med (för hur ska hon veta att det bara är på skoj.)
Om någon människa vi möter skulle vara hotfull på riktigt får hon vakta oss, detta är inget som behöver tränas det finns i hennes DNA, men hon ska inte reagera på ”vanliga” icke hotfulla personer, skulle hon anse att någon är hotfull som egentligen inte är det ska hon på signal vända uppmärksamheten mot mig istället och direkt upphöra med sitt beteende mot den mötande personen, vilket kan vara morrande, blåsa upp sig, hög svans och raggande.

Målbilden ser alltså ut så här

Vakta hus och tomt, men kunna tystna och avbryta på signal.
Vakta oss mot hotfulla personer men kunna avbryta på signal och då hålla fokus på mig istället.

Grälande ur hundens perspektiv

Om vi försöker se det ur hundens perspektiv – det finns någon vid dörren som hotar flocken, den börjar tokskälla för att göra de övriga medlemmarna uppmärksamma på det potentiella hotet, detta drar igång de andra hundarna som också börjar skälla och nu kommer matte och/eller husse och gör samma sak, i hundens värld hjälps vi åt att skrämma bort den som står utanför dörren, att husse och matte egentligen skäller på hunden går den helt förbi. I alla sammanhang där hunden larmar/vaktar är det alltså väldigt oeffektivt att själv börja gapa och skälla, det kan till och med göra att beteende eskalerar och blir värre. Skulle du ändå få tyst på hunden genom att gräla på den är det nog snarare på grund av att den ändå skulle ha slutat då den larmat klart för stunden.

Planera din träning

Att försöka lösa situationen i stunden är svårt, har vi inte från början lagt upp en strategi kommer vi inte hinna tänka ut någon där och då, risken att du bara står och gapar och skäller på din hund är stor och sen är tillfället över.
Så tänk till före, arrangera gärna situationer som du har kontroll över men lägg också en plan för hur du ska göra om de plötsligt uppstår.
Hundar lär sig genom repetitioner, de behöver se ett mönster i vad som lönar sig och vad som inte lönar sig, därför är det väldigt bra att repetera ofta tills hunden börjat uppfatta detta.

Bra strategier:

Utomhus

Vårt hus ligger nära en liten väg där det ofta passerar folk som promenerar, på verandan är vi bara några meter från vägen. Som jag skrev i målbilden så är det okej för Frö (som hunden heter) att larma om någon kommer in på tomten men om någon passerar på vägen utanför vill jag att hon ska vara tyst. I början var min strategi att lära henne skvallra, alltså vända uppmärksamheten mot mig om någon gick förbi, detta fungerade bra så länge jag var beredd och direkt kunde belöna när hon skvallrade, men om jag inte var uppmärksam och missade hennes försök till kontakt så kom hon av sig och gled tillbaka in i sitt vaktbeteende och började skälla, likaså om jag var inne och hon var ensam ute på verandan.
Så jag testade en ny strategi, så fort hon började skälla gick jag lugnt fram, utan att säga något, tog tag i hennes halsband (utan något ryck och slit) och ledde henne lugnt in i huset, där fick hon sedan stanna själv någon minut innan jag släppte ut henne igen, kriteriet för att få komma ut var tystnad. I början fattade hon naturligtvis ingenting men allt eftersom det upprepades började hon koppla händelserna till varandra, det tog kanske fem sex repetitioner tills hon gjorde kopplingen och började vara tyst, var hon tyst när någon passerade belönades hon ordentligt med tiotal godisar och fick självklart stanna kvar ute på verandan. Efter detta kom det väldigt sällan några skall när människor passerade på gatan och de gånger hon glömde bort sig och skällde till, kom hon genast på sig själv, avbröt och gick självmant till dörren som jag då bara kunde öppna så hon kunde traska in. Nu var det väldigt längesen hon glömde bort sig. Genom att ha en tydlig plan – varje gång du skäller får du gå in, genom att vara konsekvent och genom att förstärka när hon var tyst, lärde hon sig väldigt fort och träningen blev tydligt.

Inomhus
I den här situationen får hon larma om någon ringer på dörren, men när jag hörsammat detta så vill jag att hon tystnar. Min strategi här var väldigt enkel men också väldigt effektiv. Jag arrangerade några situationer där en person ringde på dörrklockan flera gånger under samma dag, några dagar i sträck. Förberedelsen innan var massa gott godis i en skål som stod lättåtkomlig för mig på lite olika platser nära hallen. När dörrklockan ringde sprang alla tre hundar skällandes ut i hallen, jag kom lugnt efter och sa BRA! Högt och tydligt, samtidigt som jag slängde ut en näve gott godis i sovrummet som gränsar till hallen, alla tre hundarna tystnade direkt och började mumsa godis, eftersom de låg utspridda över golvet tog det lite tid att hitta och äta upp allihop, detta upprepades med kanske en halvtimme/timmes mellanrum 3-4 gånger per dag. Efter att ha upprepat samma sak fyra gånger slutade de två andra hundarna helt att skälla och sprang istället direkt in i sovrummet när de hörde dörrklockan, Frö vars vaktinstinkt är mycket större, fortsatte att skälla när klockan ringde men bara några få skall och direkt jag sa BRA! Slutade hon och sprang in i sovrummet, förväntansfull. På det här stadiet i träningen stängde jag sovrumsdörren efter att jag slängt ut en näve godis och öppnade därefter ytterdörren, pratade lite och stängde den igen sen gick jag och öppnade sovrumsdörren och hundarna fick gå ut och in som de ville.
När det spontant ringer på dörren nu för tiden är jag förberedd och har alltid en gotteburk på hyllan i hallen, jag belönar inte alltid och det går bra ändå, men jag försöker variera med oregelbunden förstärkning, alltså att belöning kommer lite då och då när klockan ringer för att beteendet ska bli riktigt befäst. Hundarna har en helt annan förväntan på dörrklockan och Frö slutar genast skälla när jag berömmer, har hon inte redan sprungit in i sovrummet så gör hon det direkt hon hör mitt BRA!

Möte på promenaden

Ibland tycker Frö att vissa personer på promenaden ser hotfulla ut, vad det är hos den mötande personen som hon reagerar på är svårt att säga, men jag kan direkt se/höra när hon tycker så.
Skulle jag hålla med henne så kan jag låta henne gå igång men i de allra flesta fall så tycker vi lite olika, jag tror med andra ord mer gott om människor än vad Frö gör.
Min strategi är att alltid vara förberedd, jag tar nästan alltid med mig belöning när vi går på promenad och jag är uppmärksam på hennes signaler, om hon tycker en person ser hotfull ut kommer hon stelna till, lyfta halsen och andas in ljudligt, gör hon inte den ljudliga inandningen så tyckte hon inte att den mötande personen var hotfull, hon brukar då ”skvallra” ta kontakt med mig, varvid jag brukar belöna. Om däremot den ljudliga inandningen kommer, brukar jag säga BRA! Högt och tydligt och sen belöna henne med något riktigt gott, i början av inlärningen hade jag en mjukosttub som jag belönade med, hon fick då slicka i sig god mjukost tills personen passerat, nu brukar jag bara behöva säga bra, för att hon ska vända sin uppmärksamhet mot mig självmant, jag kan då fortsätta belöna hennes kontakt genom hela mötet.
När jag startade den här träningen arrangerade jag mötessituationer för att kunna upprepa flera gånger. Den vi mötte fick i uppdrag att stanna när Frö tittade, vilket gjorde det lättare för henne att vända sitt fokus mot mig då ”hotet” slutade komma mot oss.
Det här har gett väldigt fint resultat, jag hör den där inandningen mer och mer sällan och hon är väldigt snabb att skvallra både på andra människor och hundar. Om hon är lös brukar hon springa fort in till mig och skvallra om vi får ett möte, i de situationerna blir det kalasbelöning, då brukar jag ta upp nån pinne och kampa och leka med, om jag nu inte har en leksak i fickan.

Sammanfattning

Det är lätt att man fastnar i bråk och korrigeringar som sällan leder någonstans, i värsta fall så spär det bara på beteendet, i bästa fall så får man stopp på det efter en stund, men skulle man få stopp på det så är det bara för stunden, det leder sällan till något bestående resultat. För att en strategi ska anses lyckad ska du ständigt närma dig din målbild tills ni slutligen uppnått den, du ska alltså ganska snart börja se resultat av din träning.
Du behöver alltså fundera över hur du vill att hunden ska bete sig och sen göra en träningsplan och därefter träna. Nyckeln till lösningen ligger i att vara förberedd, vara konsekvent, arrangera, upprepa och förstärka det du vill ha.