Hunden som inte vill släppa leksak

Belöningar det viktigast som finns, navet i träningen. Men det kan också ställa till det rejält, det kan skapa frustration och irritation, det kan göra att vi inte får flyt i träningen vilket i sin tur leder till att vi inte kommer framåt i den takt vi vill.
Jag tänkte skriva lite om släppande av leksak. Har man en hund som inte vill släppa leder det till en hel del negativa effekter, det skapar friktion i träningen.
Men kan man inte bara belöna med godis då? Min erfarenhet är att den här typen av hund som har så stort värde för föremål sällan har detsamma för godis, om ens något värde, vilket i sin tur drabbar träningen negativt eftersom det finns så mycket annat som hunden tycker är mer värt än att jobba för en liten gotta, vi får alltså en hund som inte engagerar sig fullt ut.
Vi vill ha en hund som går genom eld och vatten för sin leksak, då kommer den vara väldigt motiverad att jobba, men samtidigt finns det vissa regler som man måste lära hunden för att träningen ska kunna flyta fint, det är bland annat släppa leksaken direkt, komma tillbaka med den snabbt och inte låsa på den.

Bästa tipset börja tidigt

Mitt bästa tips är att börja denna träning så fort valpen fått upp intresset för leken, har du en valp som inte har så stort föremålsintresse behöver du inte tänka på detta då ska du bara koncentrera dig på att bygga värde för lek och leksaker. Detta gäller valpar som har ett stort intresse. Jag brukar träna detta genom att lära valpen att den vinner leksaken tillbaka när den släpper – vi leker, kampar och drar, jag blir passiv, håller lite lätt i halsbandet så dragkampen inte kan fortgå, så fort valpen släpper så ger jag en signal och så får valpen ta den och vi leker igen, detta upprepas tills valpen börjar släppa direkt, när valpen släpper direkt lägger jag på ett loss kommando. När jag måste bryta träningen brukar jag sprida ut lite godisar på golvet som valpen får äta för att inte göra någon big deal av att jag tar bort den helt.
Jag upplever sällan att detta är några problem med valpar de lär sig snabbt, det blir inte jobbigt att hålla dem och det är inte jobbigt att fortsätta kampa och leka med en liten valp. Med en fullvuxen stor hund med stor kamplust är det en helt annan femma. De har ett bagage av tålamod med sig och kan finna ett stort värde i att bara ha den i munnen, rätt som det är gör de någon manöver som gör att man inte riktigt orkar hålla leksaken passiv och de får en gnutta kamp alltså förstärkning. Man orkar heller inte upprepa så länge, inte heller leka ordentligt eftersom det tar hårt på krafterna att leka med en stor stark hund. Efter hand tappas tålamodet och man ryter i ordentligt, det blir en konflikt och det kommer drabba träningen negativt och det kommer definitivt inte leda till att hunden släpper leksaken snabbare nästa gång. Så vad göra? Mitt tips är att skaffa dig en stor portion tålamod och envishet, du kommer behöva det.

Här kommer några tips:

Lägg mer tid på leken än på släppande, när man tränar detta med en vuxen stor hund är det lätt hänt att allt handlar om att släppa, men varför ska hunden släppa leksaken snabbt bara för att få tugga på den någon sekund och sen behöva släppa den igen? Så när den släpper ge signal att den får ta och LEK länge och ordentligt innan det är dags att släppa igen.

Har din hund olika värde för olika leksaker börja med en leksak med mindre värde den är antagligen lättare att släppa.

Lär hunden att byta mellan två likadana leksaker på signal, detta kan underlätta för släppandet, träna här in en släppsignal separat. Du kan alltså ge bytessignal flera gånger, rätt som det är ger du losssignal (i ungefär samma tonart som bytessignalen) hunden släpper och får göra en liten kort grej till exempel sätta sig vid sidan, direkt efter belöningssignal och så får hunden leksaken åter, upprepa i icke givna mönster.

Avlämna föremål i handen, lär hunden att trycka nosen i din hand när den kan detta och har upprepat det med flyt låt hunden ta ett icke ägandeattraktivt föremål exempelvis en sked eller en plastslev sätt upp din hand och låt hunden trycka föremålet i din hand, uppgradera successivt värdet på föremålen.

Byta med godis, spottar din hund ut leksaken mot en godis, de flesta av den här typen gör inte det, men testa och om det funkar så är det bara att gratulera självklart ska du då använda dig av det tillslut kommer signalen bli så befäst så du kan börja fasa ut godisarna lite lätt då och då.

Detta råd gäller för hunden som byter klockrent ända tills du ska ta leksaken och då låser den käken. Fundera över om hunden kan läsa dig, många av de här hundarna läser sin förare som en öppen bok, det kan bero på att vi fastnat i mönster som hunden lärt sig, vi byter tre gånger och sen tar vi den, eller vi använder ett annat tonläge när vi tänker ta den ifrån hunden. Var alltså oförutsägbar, hunden ska aldrig veta och rösten ska vara densamma oavsett, eller växla tonläge hela tiden.

Låt inte hunden bli för trött, trötthet gör ofta att hunden låser käken extra, den orkar helt enkelt inte tänka längre, få flyt i bytandet och ge dig innan ridån går ner.

Får du ingen framgång i ovanstående testa att låta det roliga ta slut om hunden inte släpper, du kan exempelvis leda hunden till sin bur i halsbandet (utan att skälla på den, förhåll dig helt neutral) du släpper alltså leksaken helt, stäng grinden, ha en kompis som står bredvid buren medan du förflyttar dig ut på planen, stå med ryggen mot hunden, så fort den släpper leksaken meddelar kompisen dig det och öppnar grinden du ger snabbt en belöningssignal och hunden får springa ut till dig och leka med en ny bättre leksak, upprepa detta tills hunden släpper snabbt. Oftast brukar hunden efter några träningspass börja släppa leksaken så fort du för handen mot halsbandet eller börjar leda den mot buren, lägg då på loss kommandot. Men var konsekvent, bakslag kommer alltid, hunden måste testa, dum vore den annars så se till att du kan vara konsekvent om hunden skulle prova igen. Har du ingen bur kan det funka lika bra att ta in den i bilen eller koppla upp den vid ett träd.

Inga facit

Det finns som vanligt inga facit alla hundar är olika, det är viktigt med en stor portion tålamod, se till att det lönar sig att släppa, upprepa ofta och när du upprepat ofta ska du börja se en utveckling, men det är inte ovanligt att man får en tillbaka gång efter några pass, hunden vill syna dig i sömmarna, antagligen har du gett upp många gånger förr, håll ut, men våga ändra strategi om utvecklingen uteblir.

 

Sammanfattning av Lägre klass

Jag fick flera tankeställare under lördagens lägre klass tävling med Frö, det är verkligen lärorikt och utvecklande att tävla.

Vi startade med ett fint spårupptag och resten av spåret gick också bra, Frö var verkligen jätteduktig speciellt med tanke på hur uppbökat av vildsvin det var överallt och hur lite vana vi har av det. En pinne bort men resten markerade hon perfekt.

Budföringen stod vi över precis som i Appellen, anledningen till det är att jag helt enkelt valt att inte träna in det momentet alls med henne.

Den låååånga platsen med skotten gick lysande, hon låg koncentrerat med fokus på uppgiften och mot mig hela tiden.

Sen var det dags för lydnaden, jag värmde henne en stund innan men med facit i hand borde jag lagt ännu mer tid till uppvärmningen, hon var lite väl het när vi gick in och inte helt hundra i bubblan. En tanklös sak av mig var också att gå in där jag fick möte av den som sprang ut från planen det rubbade Frö`s koncentration en aning, ett fint kvitto på träningen var dock att hon snabbt växlade om till arbete igen.

Som jag tidigare skrivit om är Frö en hund som har kontrollbehov på sin omgivning,  jag har lagt mycket träning just på de här bitarna, att kunna släppa kontrollbehovet på omgivningen och förhålla sig neutral mot andra. På den här tävlingen fanns många svårigheter, alla var väldigt nära och såklart helt okända och publiken var nära inpå. Min plan var (som alltid) att vara totalt närvarande med henne och inte ta några notiser om annat, vi skulle gå in och ha roligt,  jag skulle dessutom le rätt igenom tävlingen (tror jag lyckades ganska bra med det.)

Jag kunde märka att Frö inte var helt bekväm, hon kom av sig i en halt under fotgåendet och skällde dessutom till samtidigt, men det positiva var att hon snabbt kom tillbaka i fokus igen och släppte det. I krypet var hon okoncentrerad och inte helt bekväm, hon gjorde dock så gott hon kunde och det tog sig mot slutet.

Under tävlingens gång fick jag också se att hon hade blod både på ryggen och huvudet, försökte kika så gott det gick när jag belönade socialt mellan momenten men kunde inte se något sår, det visade sig dock att det inte var hon som blödde utan jag. I uppvärmningen måste hon ha råkat bita till över mitt finger, vilket jag inte märkte förens vi klev av planen och upptäckte att hela handen var blodig. Lättad över att det var jag som blödde och inte hon.

Jag kan sammanfatta det så här

Frö är en fantastisk hund som trots svårigheterna fixade alla momenten så fint. Jag måste bli mycket bättre på att träna med okända nära oss. Sen har vi en del detaljpill såklart. Jag måste också bli bättre på att slappna av i axeln på vänster sida, tror det är tävlingsadrenalinet som gör att den åker ut (enligt mig) för mycket.

Vi blev uppflyttade och hamnade på en 2:a plats. Nu siktar vi mot Högre klass i slutet av sommaren.

Här kommer en ihopklippt film från tävlingen

 

Vad kan jag påverka på tävling

Jag är tävlingsmänniska ut i fingertopparna, jag älskar att tävla! Det motiverar mig, jag får en stor träningsmotivation av att ha en tävling framför mig. Jag vet hur jag ska lägga upp träningen med hunden flera månader innan tävlingsdatumet, jag gör en plan (som jag ibland får revidera efter resans gång) planen är viktig, kan hunden momentet? Om inte ska det läras in, behöver någon del bli bättre? Håller allt i en kedja? (utan belöningar) Det ska också övertränas, tävlingen ska kännas lätt, vi ska inte ligga på marginalerna för att lyckas genomföra momentet, därför går vi dubbla fotprogram, dubbla sträckor i framförgående osv.

Jag tränar också mentalt, jag visualiserar hela tävlingen – känslan, den positiva energin, glädjen, jag ser framför mig hur vi kommer in på planen, hur känslan är när vi ställer upp, vilket team vi är och hur vi tillsammans dansar oss igenom hela tävlingen. Inget negativt finns med här, inga fallgropar, inga fel, bara flyt och glädje rätt igenom. Den här inre filmen låter jag rulla kontinuerligt.
Varför gör jag då detta? På tävlingsdagen kommer det naturligtvis lite nerver, (de är nödvändiga för en bra prestation.)
 Eftersom jag redan gjort tävlingen i huvudet så vet kroppen vad den ska göra det kommer gå per automatik, låter det koko? Testa själv, men inte bara ett par dagar innan, börja i god tid.

Är tävlingen mellan mig och mina medtävlanden? Nej! Tävlingen är mellan mig och de mål jag har satt upp. Det är det enda jag kan påverka, jag kan inte påverka hur det ska gå för de andra på tävling, om jag har mål som är kopplade till andra då har jag ingen kontroll, hur ska jag kunna förbereda mig för att vinna om det är beroende av vad de andra gör?
Mina mål är djärvt ställda jag vill ha perfektion utifrån hundens och min kapacitet, om vi klarar målet så kan en konsekvens av det bli att vi vinner tävlingen, men om det har gått bättre för en medtävlande och jag ändå lyckats uppnå mina uppsatta mål är jag inte ledsen för det, målet blev ju uppnått. Om jag däremot vinner tävlingen trots att mina mål inte uppfylldes känner jag mig inte som en segrare.

Den stora motivationen med tävlandet för min del är att komma så nära min målbild som möjligt.

v 

Hundikalisk

Det finns barn som föds musikaliska de kan ta ton direkt, de sjunger rent och klart, kan ta vilken tonartshöjning som helst, de kan ta upp ett instrument och i stort sett bara börja spela på det. Min dotter kan kallas ”hundikalisk” redan som riktigt liten kunde hon läsa våra och andras hundar utan och innan. När hon var med mig på jobbet (drev hundpensionat och dagis då) visste hon vilka hundar man kunde prata med och klappa och vilka hundar som ville bli lämnade i fred, hon vann dock de flesta hundars förtroende efter bara en liten stund, aldrig genom att vara påstridig utan bara tålmodig, lugn och vänlig.

Emelie
Hon var inte gammal när hon höll i en klicker för första gången och shajpade olika tricks med en otrolig tajming. Såklart har hon varit med mycket när jag hanterat och tränat hundar men jag är osäker på hur mycket påverkan det egentligen har haft, känslan finns där på ett så självklart sätt ändå.
Det är en sådan glädje att se sina barn hantera hundar med sådan innerlig kärlek och respekt. En hund finns alltid där med sin fulla tillit, den lyssnar alltid, den delar med sig helt ohämmat av all sin kärlek, den lär en dessutom att ta ansvar, får en att känna sig trygg, det finns inga bättre läromästare och lyckopiller.

Ibland får jag ståpäls över hela kroppen när jag ser dem tillsammans det är en så fin relation, de litar på varann fullt ut, det finns inga krav, inga hårda ord, ingen irritation bara glädje, förtroende, vänlighet, lekfullhet och bus. Inka gör vad som helst för min dotter inte för att hon måste utan för att hon vill! De gör det båda två för att de vill, för att de har roligt tillsammans, för att de delar ett stort förtroende för varann, precis som det ska vara i en relation mellan människa och hund <3

emelie 2

 

 

Våga experimentera & lita på din förmåga

Herregud så mycket fel jag gjort genom åren som hundtränare, ibland önskar jag att jag hade haft min första  schäfer Cirra idag och fått gjort om, men vet ni vad! Jag hade inte varit den hundtränaren jag är idag utan alla misstag, det är ju genom att göra fel som man lär sig och blir bättre.

Jag har experimenterat mycket genom åren och hittat många olika knep och gör så fortfarande, det finns aldrig några givna svar, alla hundar är olika och vi måste våga testa, våga gå vår egen väg, vad kan hända? Ja det kan ju såklart bli fel men så länge vi inte upprepar felen för många gånger så är det ju faktiskt ingen större fara, jag litar på inlärningsprincipen du får det du förstärker, så jag ser till att förstärka det jag vill ha, gör hunden något annat, ja då uteblir belöningen.

Så gå ut och våga experimentera, testa olika strategier, använd fantasin, lita på din egen förmåga, gör inte som alla andra gå din egen väg, självklart ska du plocka det bästa av alla tips du får men tvivla inte på dig själv i träningen, du känner din hund bäst! Lär dig av felen och bli mer och mer slipad.

Här kommer några tips:

  • Sätt ett mål – så här ska det se ut när vi är klara. Tidsbestäm – då ska det vara klart!
  • Fundera över vad som motiverar din hund – vad är den villig att anstränga sig för
  • Planera – dela upp målet i mindre delar – lär in delarna var och en för sig – kedja ihop dem
  • Varje träningspass ska leda er framåt, om det ej gör det fundera på vad orsaken är
  • Hur ska du hantera felen som uppstår (för fel uppstår alltid)
  • Utvärdera, hur gick träningen? Ledde det oss framåt? Vad ska jag tänka på till nästa gång?
  • Fastna inte i problemen fokusera på målet, det du vill ha och byt strategi om önskat resultat uteblir

Slutligen det allra bästa tipset: Se till att ha fantastiskt kul, hundträning är en lek och inget blodigt allvar, lek er upp i klasserna och om ni fastnar experimentera använd fantasin, leta inspiration eller ta hjälp men skit i att bli irriterad och frustrerad det gör inget annat än att förvärra problemet och om du ändå blir det, pausa och låt det inte gå ut över hunden den gör alltid sitt bästa utifrån de förutsättningar du gett den.

IMG_4807

 

100% Närvaro – hur vi skapar fokus på träning & tävling

I år kommer jag turnera runt i landet med denna föreläsning:

Föreläsning 100% Närvaro (klicka på texten för mer info)

Aktuella föreläsnings datum:

7/4 Du och Din Hund, Mölnlycke 18.00-21.00
20/4 Uppsala hundungdom kl 18.30-21.30 Anmäl här
4/5 Borlänge bk kl 18.00-21.00
18/5 Surahammar bk
(Anmälan görs till respektive klubb, hundskola)

Är din klubb eller hundskola intresserad av att anlita mig, skicka ett mail till gameonpuppy@hotmail.com för mer information.

 

Självklart kommer jag också fortsätta med denna uppskattade föreläsningen:

Föreläsning Uppfostran i positiv bemärkelse (klicka på texten för mer info)

Aktuella föreläsnings datum:

18/4 Jyckebo, Säffle 16.00-18.00 (Anmälan görs till butiken)

 

 

fot

Bli en supertränare

Planering är A och O för att få riktigt bra resultat på träning och tävling

Ni som gått kurs för mig vet att jag ofta understryker hur viktigt det är att planera och utvärdera sin träning. Jag menar att det är nödvändigt för att bli en riktigt bra tränare och därmed kunna nå långt. Nedan följer ett exempel på hur min planering kan se ut.

Målet

Jag börjar alltid med målet oavsett om jag ska lära hunden från grunden eller om jag kört fast och fått ett problem.

Målet måste vara utförligt och konkret.

Exempel:

Apportering

Mål: Superstadga vid sidan (hunden lämnar enbart sin stadga på mitt belöningsord eller ett kommando)
Blicken ska vara låst på apporten när den landar på marken.
På mitt kommando ska hunden galoppera ut till apporten och gripa den direkt i ett fast och hårt grepp. Hunden ska vända direkt när den gripit och galoppera in till mig i samma tempo som den sprang ut, apporten ska hållas i ett hårt och fast grepp hela tiden.
Ingången ska göras direkt hunden kommit in till min sida, hunden ska jobba med bakdelskontroll när den vänder runt och sätta sig rakt och snabbt vid min sida och hålla kontakt med mig, apporten hålls i ett hårt och fast grepp tills hunden får ett släppkommando eller en belöningssignal.

10259332_220636628134653_8743435877202735990_n

Här har vi många delmål som behöver tränas separat innan vi kan börja pussla ihop det till ett färdigt moment, skulle jag köra allt på en gång, alltså kasta apporten och se vad hunden gör, ja då skulle jag antagligen få svårt att nå mitt mål. Hunden skulle kanske tjuva iväg från min sida, gripa apporten slarvigt, kanske leka lite med den, tugga lite, ta ett ärevarv med den, komma in sakta, sätta sig slarvigt och kanske släppa apporten innan kommandot… Alltså ingen bra idé utifrån mitt satta mål. Om jag däremot inte hade något mål ja då kanske jag hade varit nöjd med att hunden ändå hämtade den och eftersom jag inte tänkt till kring hur jag ska hantera fel och vad jag ska förstärka så hade den kanske fått en belöning och jag hade därmed förstärkt helt fel saker.

Med målet satt kan jag nu göra en träningsplan på delmålen, i det här exemplet är det farten in med apporten som ska tränas:

Vad ska jag förstärka: Full fart emot mig och fast grepp om apporten

Hur får jag fram det: Träna med pigg hund, värma upp med lek för rätt aktivitetsnivå, repetera hålla fast apport några gånger innan vi lägger på farten (kan hunden inte hålla apporten i ett fast och hårt grepp behöver detta tränas in först,) långt avstånd, mellan mig och hunden, någon håller hunden för att den ska vara extra laddad, heta belöningar, få repetitioner för att inte tappa tryck max fyra rep. sedan paus.

När ska belöning komma: När hunden springer fort och håller apporten i ett fast grepp, på olika avstånd från mig.

Belöningsplacering: Bakåt på vänster sida, variera att slänga leksaken bakåt eller att jag springer bakåt med den i handen

Om det blir fel: Utebliven belöning, felsignal oj (i retsamt tonfall) jag går ur tävlingsposition och rör mig bort från hunden. Möjliga fel som kan uppstå – dåligt tempo, tugg på apporten eller löst grepp, hunden släpper apporten innan den fått belöningssignal. Max två fel på rad, sen måste det bli rätt.

Utvärdering:

Hur gick det?

Blev det tydligt för hunden?

Fick vi utveckling? Om inte vad kan jag förändra?

Vad ska jag tänka på i nästa pass?

Tips: Man lär sig jättemycket genom att filma sin träning, då kan du analysera och utvärdera både vad hunden gör och vad du gör.

 

Vurpor är utvecklande

Jag lyssnade nyligen på en intervju med en utförsåkare i skidor, han hade tävlat i många år men nu åkte han mest för skojs skull. Jag har inte utvecklats alls sedan jag slutade att tävla för det var då jag slutade att ramla och för att bli riktigt bra behöver man ta risker vurpa och lära sig av misstagen.

Nu menar inte jag att du ska ramla med din hund men rädslan för att göra fel kan göra en förlamad, men vi lär oss av felen de gör oss bättre, de slipar vår förmåga och utvecklar oss, så länge vi vet hur vi ska lära av dem. Därför är det viktigt att ha en plan, hur skaffar man då en bra plan om man inte redan har en? Kanske genom att läsa böcker, lyssna och titta på andra, skaffa sig kunskap.
Kunskap är bra men kom ihåg kunskap är inte detsamma som resultat, för att få resultat måste vi träna, ingenting kommer förändras om vi inte gör någonting med kunskapen, omvandlar den till praktik.

Men om man fastnar? När det inte finns några givna svar testa dig fram, men det kanske blir fel? Ja det kommer det med all säkerhet att bli då och då, du är rädd för att det blir fel, tänk om din lösning inte är den bästa lösningen. Förlora dig inte i jakten på den perfekta planen för den förlamar oss. Du kommer kunna hitta nästa steg om du slutar vara rädd för felen och experimenterar lite.

Vad är då receptet för bra utveckling i träningspassen? Enligt mig är det:

Tålamod

Glädje

Planering
– Vad ska läras in/tränas
– Vad ska jag belöna
– Hur ska jag belöna
– Hur ska jag hantera fel

Träna ett pass som är tidsbegränsat utifrån din hunds uthållighet (individuellt)

Pausa och utvärdera:
– Gick träningen framåt
– Om inte, varför? Var träningen tydlig nog, tajmade jag rätt, var belöningen tillräckligt åtråvärd, var miljön för svår… analysera
– Ska jag förändra något till nästa pass och i så fall vad

Nytt tidsbegränsat pass

Ny utvärdering

Upprepa

För att komma framåt i träningen ska vi inte vara rädda för att det blir fel, men det får inte bli fel för ofta, blir det mycket fel, pausa och tänk till, varför blev det fel, kan jag göra det lättare för hunden att förstå så jag kan få fram rätt beteende och visa hunden vad jag vill ha. Men sluta inte att försöka, lär dig av felen, bli inte rädd, ta hjälp om det behövs, hämta inspiration, skaffa dig mer kunskap och sätt dem sedan i verket för det är främst genom träningen du blir en bra tränare.

Tips: Ge över ”granskningsglasögonen” till en vän, förklara inte vad det är du tränar, träna ett pass och pausa, fråga kompisen om denne förstod vad det var du försökte förmedla till din hund, om denne inte förstod hur ska då hunden kunna förstå, vi är ju något smartare än en hund…. Tydlighet i träningen är viktigt!

fot

 

 

 

Resan är målet!

Jag har höga mål med min träning, men jag har ingen brådska, jag vill inte slarva, slarvar jag så når jag inte mina mål. Resan är ljuvlig, vi växer och utvecklas ihop hela tiden. Just nu har vi så mycket nytt som vi håller på med, kryp, skall, framåtsändande, tung- och metallapport osv. Skulle på sätt och vis vilja stanna upp tiden lite, snart nog är vi i eliten och då förändras inte momenten, visst kommer vi då satsa på att optimera oss så mycket vi kan men då handlar det om finputsande, momentsäkerhet, helhet och generalisering.
Så vi njuter för fullt för även om vi siktar högt är resan dit det absolut roligaste målet.

På filmen har jag påbörjat inlärning av framåtsändande med Frö

Uppletande <3

Uppletande! Jösses vad jag och hundarna älskar det! Det finns fyra saker som jag tycker är viktigt:  Föremålsintresse – Glädje – Uthållighet – Nosen på direkt
Har man de här fyra färdigheterna så kommer man långt.

img_6389

Genom åren så har jag själv gjort misstag som jag lärt mig av och även sett konsekvenserna av andras misstag.

Här är de vanligaste:

Man lägger för mycket krav och pressar hunden så den tappar glädjen och självförtroendet

Man hjälper hunden när den ger upp vilket kan leda till att hunden blir hjälpberoende och ”frågar” om hjälp när det blir tufft

Man gör stora retningar/hjälper eller förberedelser som motiverar hunden till den grad att den bara springer de första minutrarna i rutan, utan någon nos

Man använder bara sina egna uppletande föremål, hunden letar efter din doft eller de specifika föremålens doft

Man vallar dåligt så hunden spårar upp sakerna

Man bryter hunden varje gång den inte springer rakt ut i rutan tills den tappar motivationen helt eller blir frustrerad

Man lägger fokus vid att hunden ska hålla fast föremålet och komma in rätt vid sidan vilket kan skapa en konflikt och i slutändan en ovilja att komma in (det kan man träna för sig)

Man tränar alltid i samma terräng, med samma träningskompisar och samma typ av upplägg

Mitt upplägg är att aldrig göra synretningar, i början av träningen får hunden istället en doftretningar, det är näsan hunden ska jobba med inte ögonen. Jag blir överlycklig när hunden hittar (jo faktiskt blir jag det på riktigt) jag belönar med själva föremålet i den mån det går, vi leker, kampar och jagar efter. Jag besvarar aldrig en frågande blick, om hunden ber mig om hjälp tar träningen slut och då får någon av mina andra hundar chansen istället.
Jag blandar lätta och svåra föremål, jag ökar successivt svårigheten, små föremål, klurigt gömda, olika materiel på föremålen, olika många mm, med lättare pass där det kanske ligger 25 föremål i rutan.
I början av träningen är jag noga med att föremålet alltid ligger rakt ut ifrån mig och att vinden ligger rätt, men jag bryter inte hunden om den springer snett.
Hunden måste vara fokuserad för att få belöningen att leta, dvs om den hetsar, gnäller eller är okontaktbar så kommer jag inte släppa på. Jag vill att hunden går vid min sida till rutan, att den kan sitta eller ligga stilla under en stund och att den kan fokusera utåt vid min sida en stund innan jag släpper på.
Hålla fast föremål, göra en ingång med föremål och att hålla fast föremålet man har i munnen utan att byta om man får korn på ett annat är färdigheter som jag tränar för sig, utanför uppletandet.