Det är så lätt att ta hundens beteende personligt, hunden gör något som vi anser är fel och vi svarar genom att bli irriterade, frustrerade, arga, besvikna, ledsna…

Det är mänskligt, det finns nog ingen hundtränare som ärligt kan säga att det aldrig har hänt.

Hunden pekar finger åt mig, hör jag ofta och jag förstår vad personen menar, för visst kan det kännas så, men det är ju INTE så på riktigt.

Hunden gör vad den tjänar på att göra oavsett vad vi tycker om det, den gör inte saker för att irritera oss eller göra oss arga.

När Cråka snor en penna från mitt skrivbord och springer iväg med den är det inte för att göra mig förbannad, det är för att hon vill ha min uppmärksamhet, oavsett om den är bra eller dålig, det är ändå uppmärksamhet.

När hon vägrar gå av planen efter ett träningspass så är det inte för att göra mig irriterad det är för att hon helt enkelt inte vill att träningen ska ta slut.

När hon tappar fokus i träningspasset så är det inte för att göra mig ledsen utan för att något störde henne, det blev för svårt och nyfikenheten tog överhand, jag måste göra det lättare för henne att lyckas nästa gång.

Du väljer själv hur du tolkar och svarar på din hunds beteende, tar du dem personligt så kommer dina känslor få styra ditt uppträdande och därmed din förmåga att träna din hund.

Lättare sagt än gjort, jag vet men vi tränar inte bara hunden, vi tränar också oss själva.

När jag gick från Schäfer till en känslig BC fick jag verkligen erfara mina tillkortakommanden, till skillnad från Schäfrarna som inte brydde sig nämnvärt om vilket humör jag var på, var Riva (BC) super känslig, om jag var på dåligt humör sprang hon av planen hur positiv jag än försökte vara, hon såg igenom min fejkade fasad.

Hon gjorde mig till en mycket bättre tränare!

Det är bra att fundera över vad hunden vinner på att göra si eller så och sen fundera på om man kan ändra på något. Vilket beteende vill jag ha istället? Och sen lägga upp en träningsplan för att komma dit.

Det är så lätt att fastna i rutiner och mönster

Vi tränar genom att upprepa det hunden redan kan och belönar ungefär där vi alltid brukar belöna

Samma mönster upprepar sig gång på gång och vi slutar att utvecklas

För att bryta mönstret måste vi börja tänka till innan träningspasset:
Vad vill jag lära hunden?
Vad är målet med passet och hur ska jag stegvis ta mig dit?
Vad ska jag belöna med och vart och vad gör jag om det blir fel?

Efter passet är det bra att utvärdera hur det gick och om jag behöver ändra något till nästa gång?

Det finns inte ett sätt att träna hund på, precis som oss människor är hundar olika, de lär sig på olika sätt.

En del är tänkare och behöver få fundera

En del bygger massa frustration om träningen blir minsta otydlig

Vissa är svårmotiverade andra är tvärtom

En del behöver få saker upprepade massor av gånger medan andra fattar direkt

En del har mycket humör och kan bli irriterade medan andra är glada och harmoniska hela tiden

En del är föriga och gillar att jobba tillsammans med oss, medan andra är självständiga och kan bäst själv

Vissa älskar fart och kan knappt vara stilla medan andra tycker det är onödigt att skynda sig

 

Den här listan kan bli hur lång som helst och är ofta ännu mer komplex, men jag tror ni förstår min poäng.

Visst finns det generella råd som man kan ge utan att ha träffat hunden, men som mottagare bör man fundera på hur de bäst kan appliceras på sin egen hund utifrån dennes personlighet.

 

Den som påstår att det bara finns ett sätt att träna hund är ute och cyklar.

Ibland kör man fast i träningen, man tar sig inte vidare utan står bara och trampar vatten, ibland blir det till och med sämre

Hur bryter jag då en negativ trend?

Jag brukar sätta mig ner och fundera, vilken del/delar i beteendekedjan krånglar?

Hundträningen är ett pussel, vilken pusselbit/pusselbitar passar inte i pusslet? Jag lyfter ut just den specifika pusselbiten och börjar fila, när den ser fin ut testar jag att sätta tillbaka den i pusslet, antingen passar den eller så måste jag fortsätta fila ett tag till.

Blir pusslet någonsin klart? Nej! Det är en ständigt pågående process.

Så strunta i att bli frustrerad och lägg energi på den ständigt pågående resan och njut av varje pusselbit som passar

Jag får många frågor om varför jag vill att hunden ska hålla kontakt med mig så länge, vad är egentligen syftet? På tävling behöver ju hunden inte sitta och stirra på oss så länge.

Nej det stämmer, på tävling behöver den inte sitta med kontakt i flera minuter, men den ska orka vara fokuserad ett helt tävlingsprogram och det pågår längre än bara några minuter.

Jag ser hundens fokus som en muskel som måste tränas för att bli uthållig och stark. Detta har jag flera strategier för och en av de strategierna är att bara sitta vid min sida och fokusera på mig.

Det är en av mina viktigaste grundövningar, fokusmuskeln tränas, den växer och blir starkare, den muskeln har jag stor nytta av i allt jag sedan tränar med min hund och på sikt inför tävling, det är den muskeln som tar oss in i bubblan.

Samtidigt som jag tränar hundens fokusmuskel försöker jag även träna min, jag vill ge hunden samma fokus tillbaka. Självklart kanske du tänker, men om vi rannsakar oss själva så är det absolut ingen självklarhet, vi är ofta usla på att fokusera länge och varför ska hunden göra det om inte vi gör det!