Båda behövs!

Inlärning – repetition – utveckling

Först måste vi lära in momentet del för del som vi sedan kedjar ihop till en momentkedja

Därefter ska momentkedjan befästas genom repetitioner.

Men om vi fortsättningsvis bara repeterar momentet finns stor risk att det gradvis börjar bli sämre.
För att inte hamna där kan det vara bra att tänka vidareutveckling, kan någon del i kedjan bli bättre?
Eller kan vi utmana hunden på olika sätt så den i förlängningen blir ännu säkrare på uppgiften?

Som tur är blir man alltså aldrig riktigt klar! Jo ni läste rätt, jag tycker det är tur för hur tråkigt hade det inte varit att plötsligt inte ha något att träna på mer.

Det här vet vi ju, man har bara ett försök på sig på varje moment på tävling, men det kan vara lätt att glömma på träning

Jag brukar checka av det på flera olika sätt:

1. Sätter hunden momenten på första försöket när jag tränar ett moment i taget (utan hjälper)

2. Sätter hunden momenten på första försöket när jag gör en tävlingsmässig kedja (utan belöningar)

3. Sätter hunden momenten på första försöket när det finns tävlingsmässiga störningar

4. Sätter hunden momenten på första försöket när vi är på en helt ny plats

När jag har checkat av alla fyra punkter så vet jag att vi är redo för tävling, sannolikheten att hunden kommer sätta momenten även på tävling är god

Blir det alltid som man tänkt? Nej självklart inte, det finns alltid faktorer som man kanske inte kunnat förbereda sig på, något som stör ut hunden eller en missuppfattning i kommunikationen, nerver osv

Vi är levande varelser, inga robotar.

När jag och min Border collie Riva tävlade en rankingtävling i Lydnad för flera år sedan hade de sätt upp plastband runt hela planen, det blåste ordentligt den här dagen och det gjorde att banden snurrade och skapade ett väldigt konstigt ljud, vi genomförde tävlingen och hon satte alla momenten men hon var väldigt obekväm, vi hade aldrig tränat på den störningen.

Det första jag gjorde dagen efter var att köpa plastband och pinnar, nästa gång vi kom till en sådan situation skulle vi vara förberedda!

Vi kan aldrig förbereda oss på allt, men vi kan lära oss av erfarenheter

Vilka beteenden befäster du genom att fortsätta gå!? Fokustapp, pendlande position, skutt, plog eller kanske att hunden tränger.

När jag börjar inlärningen av ett fotgående så shapar jag fram det genom att backa och ha hunden framför mig, där lär jag den successivt hur jag vill att den ska gå, en stor fördel är också att jag ser den bra hela tiden

När jag sedan vänder upp så vi går i samma riktning ska detta redan vara befäst, då blir det lättare att hålla på alla kriterier samtidigt

Om jag får något som jag inte vill ha, till exempel ett fokustapp, börjar jag genast backa igen för att påminna och för att det ska bli tydligt vad jag vill ha och vad jag inte vill ha

När jag sedan går framåt igen ligger mitt fokus på lyckande, min belöning talar om för hunden att det du gör nu vill jag ha mer av

Bra grunder är A och O liksom tydlighet och första steget till tydlighet är att veta exakt hur man vill att momentet ska se ut, vad ska jag förstärka och vad ska jag inte förstärka.

Vill du ha hjälp med Fotgåendet kan jag tipsa om min Heldag med Fotgående (nytt datum ute nu) eller min Onlinekurs Fotgåendeklubben

Ingångar vid sidan är något jag lägger mycket tid på. Det ska vara kul att komma in och rörelsen ska sitta i muskelminnet.

Så länge hunden inte har den förståelsen gör jag inga avslut vid sidan i momenten (om jag inte tränar specifikt just då på just ingången i momentet och hjälper hunden att hamna rätt)

Det är så lätt att man gör en momentkedja exempelvis vittring, hunden springer ut, letar målmedvetet, tar rätt pinne, håller fint, springer in och sätter sig snett, man belönar ändå för allt annat var så bra, men samtidigt befäster man den sneda ingången, speciellt om det upprepas i många moment.

Det är också lätt att hamna i en två stegs ingång, alltså att hunden sätter sig snett och sedan rättar in sig med hjälp av din blick/axel/signal. Hunden kommer tro att det är så en ingång ska se ut.

Varför är det då så viktigt – en dålig ingång innebär poängavdrag i väldigt många moment och det är ju supertrist speciellt om hunden gör allt annat bra.

Här kommer några tips:

Träna ofta på ingångar och ha högt värde på belöningen, det ska vara kul att komma in till sidan.

Gör inte en ingång om du inte tränar på den.

Var noga med grunderna och rakheten vid sidan, baken ska varken peka utåt eller inåt.

Eventuella hjälper ska successivt jobbas bort, ha en plan för det.

Om ingången blir sned, kliv ur istället för att rätta.

Tillrättalägg miljön, jag använder ofta positionspinnen och stå framför spegeln då kan du stå helt stilla medan hunden hamnar rätt gång på gång.

Med Cråka har jag jobbat och jobbar fortfarande en del med att hon ska klara av ingången från hög fart, hon kan både studsa till och bromsa in lite sent.

När vi sätter mål är framtiden viktig, när vi ska planera träningspasset måste vi både blicka bak – vad har vi tränat på tidigare och målet framåt – vart är vi på väg.

Men när vi tränar är det bara nuläget som gäller, hur ser statusen ut just nu!

I utvärderingen efter passet kan man blicka både bakåt och framåt, analysera.

Men i passet måste vi helt utgå från vad som händer precis nu och agera därefter.

Det låter lätt men det är inte alltid lätt att utgå från dagens status och höja eller sänka kriterierna där hunden befinner sig just nu.

Vad menar jag då med det!?

Alla hundar har svagheter, något som man måste kämpa med extra mycket, det kan exempelvis vara tugg på apporten, något som kanske aldrig riktigt gick att träna bort.

När det sen är dags för en till hund dyker orosmolnen upp, du minns tugget på apporten! Och fasar för att ens börja.

Men det vi ofta glömmer är att hundar är olika, den här hunden kanske har ett fast och fint bett helt naturligt.

MEN! Det är så lätt att överföra bekymmer som egentligen aldrig skulle blivit ett bekymmer om vi bara orkade släppa tidigare ”surdegar”

Man behöver fråga sig själv: Fokuserar jag på rätt saker i träningspasset? – att hunden håller fast, eller går du och väntar (fokuserar) på tugget, när ska det komma? Och vad har det för effekt på den nya hunden!?

Platsliggnings tips:

När grunderna sitter bra, det vill säga hunden kan ligga länge och den kan stå emot alla möjliga typer av frestelser, då lägger jag ihop de två.

Då kan jag till exempel låta hunden ligga i 3min sen kastar jag plötsligt iväg en leksak över huvudet, eller så springer jag iväg och tjooar för att sedan stå passiv i några minuter innan jag belönar.

Jag varierar mycket, både med tid och störning för att inte fastna i mönster.

En belöning är inte bara en belöning för väl utfört arbete det är också information till hunden, information om vilket beteende jag faktiskt vill ha.

Om jag också lägger till en belöningssignal innan belöningen, ett klick eller ett muntligt ord exempelvis rätt, så blir informationen ännu tydligare eftersom det blir lättare att hinna tajma det exakta beteendet.

Vi säger att jag ska lära hunden att krypa baklänges, om jag då klickar och belönar exakt när detta sker kommer det efter några upprepningar bli tydligt för hunden vilket beteende jag är ute efter.

Om jag har en hund som snabbt bygger frustration tex genom att börja gnälla och/eller skälla måste jag inte bara vara tydlig när jag startar träningspasset utan också ge mycket information = belöna frekvent.

Om jag exempelvis tränar kontakt vid sidan kommer jag belöna/informera hunden väldigt frekvent i början så att hunden inte behöver fundera över vad den ska göra.

Varje gång jag klickar och belönar talar det om för hunden vilket beteende jag vill ha, ju oftare jag gör det desto tydligare blir det.

När hunden sedan förstått – aha det är så här jag ska göra! Är den redo att gå vidare, exempelvis hålla kontakten lite längre innan belöningen kommer, eller krypa något/några steg till.

Det här är självklart för de flesta men ibland glömmer vi av att belöningen är just information vid inlärning och belönar även fast vi inte är helt nöjda eller på helt fel ställe så informationen går förlorad.