Nu är det dags att börja lägga ihop delarna, detta låter kanske lätt men ofta är det komplext. En momentdel kanske sitter väldigt bra ända tills man lägger till en annan del då fallerar den, här brukar man få lirka fram och tillbaka och vara kreativ i hur man går framåt.
Cråka har haft svårt för kedjan gripa – vända – komma in – ingång, det har lett till omtag och tugg i ingången, även fast ingången med apporten fungerat bra när jag bara tränat den delen.
Så här har jag lagt upp träningen:
Först påmint om delarna.
Jobbat med korta avstånd, dels för att det är lugnare och dels för att fokusera på den svåraste delen, hålla fast nära mig.
Tagit bort den delen som gjort att det fallerat, gripandet, men kört de andra delarna ihop genom att hon hållit i apporten och gjort ett runda och sedan en ingång.
Använt handen med omvänt lockande i ingången som stöd.
Belönat med godis som är lugnare men varierat hur jag serverar.
Låtit henne gripa från backen påväg in mot mig, också lite lugnare och därmed lättare för henne att göra rätt.
Därefter testar kedjan gripa – vända – komma in – ingång, fast på nära håll. Varvat dessa övningar. Bara belönat det jag vill ha.
Backat i kriterierna och gått framåt igen, tålmodigt jobbat oss ur svårigheterna.
Vidare kommer jag, fortsätta jobba på detta vis: successivt jobba bort hjälper (omvänt lockande) och successivt öka avstånd tills det blir tävlingsmässigt så som min målbild ser ut. När vi kommit dit kommer min sista del ut i denna Apporteringsskola.
Tänk på att ingen väg är spikrak även om man ibland kan få intrycket av det, de flesta stöter på patrull någonstans och det är hur man tar sig an dem som är avgörande för resultatet, man kan ge upp eller tålmodigt fortsätta kämpa tills man förhoppningsvis slutligen går i mål. ?
Visst kan man åka räckmacka ibland och då är det bara att tacka och ta emot, men i de flesta fall är det den långa snirkliga gropiga vägen som gäller, men vi lär oss massor på den vägen och den kunskapen gör oss till bättre hundtränare. ?
Precis som jag skrivit tidigare vill jag ha hög fart både ut och in, därför vill jag att Cråka ska vara ordentligt taggad, hon tar inte i ordentligt annars och som ni ser på filmen kan jag dra på ordentligt med retning utan att få något oönskat överslag.
Men det är viktigt att förstå att alla hundar är olika och att de här retningarna skulle kunna få en het hund att vråla rätt ut. Så lägg ribban på en individuell nivå, har man högt tempo gratis kan det räcka med att du bara kastar iväg apporten eller t.o.m. bara går ut och lägger den.
Likaså åt andra hållet, hunden som har svårt att se värdet i att ta i och springa fort för en så löjlig sak som en apport.
Mycket av hundträning går ut på att hitta rätt väg för just min hund, att våga tänka vidare och experimentera. Ex: du kanske såg det här filmklippet och du vet på förhand att din hund inte skulle triggas av de tipsen, men det där med att släppa hunden medan apporten är i rörelse kanske vore något… ? hm skulle man t.o.m. kunna utveckla det genom att låta hunden jaga ikapp en apport som rör sig fram till att hunden ska gripa!?
Ofta har hunden högre motivation och alltså högre fart ut till apporten, därför är det bra att jobba separat med farten in.
Farten in ska vara lika hög som farten ut. Det här är en bra övning för att få hunden att ta i och springa snabbt till mig. Medhjälpare (Emelie) håller Cråka, jag börjar springa, när jag hunnit iväg en bit tar Emelie fram apporten och håller upp framför Cråka, när hon griper tag i apporten släpps hon iväg.
På min belöningssignal får hon släppa apporten och ta leksaken som jag håller i handen.
Kriterierna för att jag ska belöna är
1. Hon ska hålla apporten i ett fast grepp
2. Galoppera fort
Om hunden har svårt att gripa apporten när någon annan presenterar den får man först träna på den delen separat, stå då nära och ge belöningssignal och belöna så fort hunden väljer att gripa.
Obs det är inte Cråka som piper på filmen det är Inka som ligger vid sidan av och är sotis.
Hunden ska kunna sitta kvar och vänta tills vi säger apport, principen lär jag in med leksak, där Cråka får lära sig att vänta tills jag ger en belöningssignal, kunskapen överför jag sen till apporten.
Jag vill kunna trigga Cråka för att få henne att ta i ordentligt och då är det viktigt att ha en bra stadga annars får man lätt tjuvstarter, att bryta en tjuvstart kan leda till att hunden blir osäker och tempot blir sämre, därför måste hon vara väldigt säker på denna del (med leksak) innan jag introducerar apporten i en liknande övning.
Det här är en komplex del i apporteringen, många hundar (alla jag tränat) har tyckt att det varit svårt att hålla fast apporten samtidigt som de ska göra en korrekt ingång.
På filmen ser det kanske lätt ut men jag lägger mycket tid på varje del och jag påminner ofta om hålla fast i separata övningar (se tidigare filmer) blandat med dessa övningar.
Envishet lönar sig till slut lossnar det och hunden blir bekväm med ingången med apport.
Den viktigaste grunden i apporteringen är hålla fast, därför lägger jag mycket tid på detta.
Jag börjar i rörelse, håller i apporten och rör mig från hunden, jag börjar med att bara belöna gripande (se del 1) sen höjer jag kriteriet till att hålla, har hunden svårt för apporten så är kriteriet bara hålla stilla oavsett hur och sen successivt höja kriteriet i hur hårt greppet är.
Har man däremot en hund som har stort föremålsintresse och kamplust är kriteriet direkt – hålla hårt. Jag vill dessutom ha apporten bakom hörntänderna, hamnar apporten långt bak i munnen är det mer troligt att hunden kommer tugga eller kasta om greppet.
Om hunden håller löst eller tuggar låter jag den göra det (utan att ta apporten) den testar sig fram och det är min uppgift att lära den hur jag vill ha det, detta gör jag genom att ge belöningssignal direkt jag känner ett bra grepp och belöna, efter hand kommer hunden börja se mönstret – att hålla apporten i ett fast grepp lönar sig, inte tugg och löst grepp.
Tappar hunden apporten retas jag lite och sen gör vi ett nytt försök. Även här är omvänt lockande bra att använda, tugg = leksak borta, fast grepp = leksak framme.
Är din hund tveksam och inte riktigt vill, testa att öka på farten när du rör dig och rör apporten på ett leksamt sätt, gör din hund nyfiken och taggad, belöna minsta intresse i början. Börja med något annat än en apport om hunden har svårt för den.
Har din hund däremot stor kamplust blir din största uppgift att se till att belöningen alltid har ett högre värde än apporten. Håll hårt i apporten så får du din leksak, lägg tid på att leka, omvänt lockande är nästan ett måste i början. Apporten får inte bli en leksak!
Det är lätt att hunden förknippar en närmande hand med att den ska släppa apporten vilket kan bidra till att hunden börjar släppa tidigare och därmed tappa den på marken.
Jag lär därför Cråka att min hand inte alls innebär att hon ska släppa utan tvärtom hålla hårt, det är på min belöningssignal eller på mitt släpp kommando som man släpper.
Med omvänt lockande kan jag på ett tydligt sätt förklara vilket beteende jag vill ha och vilket beteende jag inte vill ha.
Principerna börjar jag lära in genom att hunden först får lära sig att låta bli godisen för att få den. Öppen hand med godis betyder rätt, du kommer få, stängd hand betyder fel, chansen försvann. Samma med leksak, leksak framme = rätt, leksak som försvinner = fel, chansen försvann.
När hunden kan avstå går jag vidare till att hålla stadgan i sitt eller ligg.
För att det ska funka att använda omvänt lockande i apporteringen måste hunden först förstå principerna (vad leken går ut på) i de ovan nämnda delarna.
Viktigt: Hunden får inte bli låg och ledsen för att det blir fel (belöning försvinner) blir den det har man lärt in det fel och poängen med att använda det försvinner.
Jag vill ha ett högt värde på att gripa apporten (hon ska vilja gripa) hon ska lära sig att gripa direkt och ta i när hon griper (ingen lek med tassarna först)
På filmen ser ni några övningar som triggar detta.
Kom ihåg att alla hundar är olika och går igång på olika saker, våga experimentera med din hunds gripande.
Ett tips är att använda riktigt bra belöningar (apporten får inte bli en leksak) fokus måste ligga på vad hunden ska göra (i det här fallet gripa en apport) för att få sin belöning. Griper jag snabbt får jag mitt favvo godis eller min leksak!
