Tema Attityd i fotgåendet – Del 6. Konnkurrens

Ibland kan konkurrens göra under i träningen, men här gäller det verkligen att man ser till individen för en del hundar har det nämligen helt motsatt effekt på, medan andra kan bli väldigt övertaggade.

Jag har använt mig av konkurrens en hel del i träning både genom att jag växlat mina egna hundar under träning och genom att min hund fått se på när någon träningskamrats hund tränat en kort stund och att vi då växlat hundarna fram och tillbaka intensivt.

Hur vet man då om detta är en bra strategi för sin hund? Man testar och ser vad som händer!
Har du exempelvis två hundar kan du testa att träna den ena en kort stund framför ögonen på den andra, när du sedan byter ska hunden vara taggad, peppad och engagerad, om den inte är det kan du bortse från det här tipset.

Om den däremot blir övertaggad kan du träna mot att kunna använda dig av konkurrensen i ett senare skede. De flesta av mina hundar är högtempererade, en otroligt viktig grund för en högtempererad hund är omvänt lockande, avstå något som du verkligen vill ha för att kunna få det, i det här fallet avstå träningen – ligg koncentrerad och tyst för att få träna.

Bra förkunskap vid användning av konkurrens

Jag lär alltid mina hundar att ligga självständigt och pausa dvs utan att vara uppbundna dels på grund av lathet men också för att jag vill dra nytta av konkurrenssituationen.
När jag lär in detta lägger jag hunden och gör sedan något lugnt med den andra hunden, men det är egentligen inte fokus på den hunden utan på hunden som ligger i paus, jag kommer väldigt frekvent att gå in och belöna att den ligger kvar, för att detta ska vara möjligt måste den ha en bra stadga utan denna störning.
När jag belönat frekvent några gånger byter jag hund i träningen, detta är den största belöningen så det är viktigt att jag förstärker rätt beteende, att hunden ligger tyst och koncentrerat, jag använder mig av hundens namn när jag gör bytet, på det viset behöver det inte bli några missförstånd när jag har flera hundar pausade samtidigt. Om jag skulle säga namnet och bjuda på träning när hunden piper eller kanske skruvar på sig kommer jag få mer av de beteendena som jag inte vill ha, så om hunden skulle pipa väntar jag tills den är tyst, är jag noga med att hålla på kriterierna och upprepar träningen mycket kommer hunden snabbt att inse vilka beteenden som leder till mer träning.

Anledningen till att jag inte vill binda upp hunden i de här lägena  är att det ofta leder till alldeles för mycket stress, hunden kanske kastar sig fram och tillbaka i kopplet, piper och vrålar vilket antagligen kommer leda till överslag i träningen. Men om du har en lågtempererad hund kan uppbindningen vara det perfekta receptet för att tända den likaså kan man testa att en kompis håller den i halsbandet och hjälper till att tagga genom att hetsa den lite då och då med rösten.

Hur kan man då använda sig av detta för att få upp attityden

Man kan egentligen göra på två sätt, tagga den ena genom att börja träna med den andra, eller om man märker att hunden tappar engagemang, pausa och låta den andra hunden jobba istället.
Men jag vill helst jobba växelvis utan att pausa ut hunden för att den tappar engagemang, det är alltid viktigt att fråga sig varför tappar den och jobba med att försöka lösa grundorsaken först och främst.
Om jag pausar ut hunden för bristande engagemang och tränar den andra eller låter den se på när kompisen tränar är jag noga med att den ska få lyckas gång två, jag gör det alltså lättare för hunden, det kan innebära att jag belönar tidigare om jag får det jag vill ha (i det här fallet engagemang och attityd) eller sänker kriterierna exempelvis genom att den får följa mig baklänges istället för att gå fot vid sidan.

Tema Attityd i fotgåendet – Del 5. Bryt rutiner och mönster

Det är så lätt hänt att vi fastnar i rutiner och mönster både gällande träningen och belöningarna, vi blir förutsägbara och plötsligt börjar hunden värdera, finns det kanske roligare saker att hitta på, kika på omgivningen, nosa på backen, sticka iväg eller något annat mer intressant.

Min senaste 30 dagars utmaning handlade just om att variera belöningarna, genom att göra detta blir träningen roligare, vad ska komma härnäst?

Men vi kan och bör även variera när belöningarna ska komma, sätt upp belöningspunkter för att inte fastna på ett visst antal steg varje träningspass (se min 30 dagars Fotutmaning för mer ingående tips, den finns under kategorier i bloggen.)

Vi kan också lägga in andra beteenden som hunden uppskattar under fotgåendet  som att den snurrar ett varv vid min sida, att den får gå fot mellan benen, slalom mellan benen eller något annat kul trix.

Att inte fastna i rutiner och mönster har flera positiva effekter:

Hunden blir förväntansfull och glad

Träningen blir spännande

Hunden blir engagerad

Uthålligheten ökar

Koncentrationen och fokuset ökar

Momentet stiger i värde

Gör så här:

Sätt upp några belöningspunkter (ganska korta sträckor i början och i slutet en lite längre sträcka)

Förbered fem helt nya belöningar (som du tror att din hund kommer uppskatta)

På den längre sträckan planerar du för ett par roliga trix (en förutsättning är att hunden kan det redan) exempelvis snurra runt vid din sida och gå slalom mellan benen, om hunden klarar att gå hela den längre sträckan med de kriterier du sätt upp belönar du detta extra bra (spara alltså den bästa belöningen till sist)

Filma om du har möjlighet och utvärdera

Tema Attityd i fotgåendet – Del 4. Uppstartsrutinen

En del av fotgåendet handlar om uppställning och uppstart, det är så här vi startar när vi tävlar, vi ställer upp på en punkt och på kommendering börjar vi gå. Men bara för att det ser ut så här på tävling innebär det inte att vi måste träna på det viset.
Självklart är det två viktiga delar och jag tränar mycket på dem i detaljträningen och om jag gör en hel fotgåendekedja där alla delar är inkluderade, men jag lägger väldigt sällan med dessa delar när jag jobbar med attityden i fotgåendet. Jag vill att hunden ska förknippa fotgåendet med fart, fläkt, energi och driv, därför startar jag alltid aktivt när jag tränar detta.

Uppstarterna kan se olika ut men här kommer några exempel:

Jogga bakåt och sedan vända upp (se förra blogginlägget)

Springa ifrån hunden och låta den söka upp min sida

Skicka hunden på ett runda och därefter låta den sluta upp vid min sida när jag går

Skicka genom en tunnel och sedan sluta upp

Hoppa över ett hinder och sedan sluta upp

Låta den göra något trix som den kan exempelvis gå slalom mellan benen och sedan sluta upp

När man kör dessa uppstarter för första gången är det viktigt att belöna så fort hunden sluter upp och därefter successivt öka på längden.

Syftet

Om din hund tycker fotgåendet är tråkigt kan en del av anledningen ligga i startrutinen, du tar in den till sidan och på vissa hundar kan man nästan höra hur de suckar och blir uttråkade direkt, hunden hamnar snett och behöver rättas in och sucken övergår till ett stön, kanske tappar ni båda energi här, när hunden väl sitter rakt är det dags att börja gå, den är vid det här laget både uttråkad och okoncentrerad, i första steget tappar den fokus och ni får antingen börja om med samma process eller ignorera och fortsätta gå. Detta leder inte helt otippat till dålig attityd i fotgåendet.

Mitt tips är alltså träna följande delar separat:

Ingång till sidan

Sitta vid sidan med kontakt

Uppstart där du går ett, två eller tre steg

I alla dessa delar vill jag ha hundens fulla uppmärksamhet likväl som jag vill ha ett högt värde för dem, när hunden har det och vi har en härlig etablerad attityd i fotgåendet så lägger jag ihop dessa delar men inte alltid, jag gör det i så fall med syfte att stämma av delarna i en fotgåendekedja.

Tema Attityd i fotgåendet – Del 3. Hitta rätt känsla utan mutor

Det är så lätt att fastna i mutträsket, när hunden har sin belöning framför näsan kommer vi direkt till slutmålet, det vill säga en hund som går i rätt position, med attityd och som är fokuserad och koncentrerad, det är otroligt förstärkande för oss, vi får det vi vill ha på en gång, visst går det lära hunden att bibehålla dessa beteenden även när mutan är borta, det finns det otaliga exempel på, men det kräver att man har en bra plan för det är en otroligt stor hjälp som ska arbetas bort och det är lätt att fastna på vägen och göra hunden hjälpberoende.

Göra för att få

Jag väljer att jobba med samma princip som existerar på tävling, nämligen om du gör så kommer du att få. Jag vill alltså få fram rätt känsla i hunden utan mutor framför näsan, detta kräver att man tänker till och experimenterar.

Igår skrev jag om uppvärmning som är en viktig del, hitta lekfullheten, koncentrationen, fokuset och glädjen innan du startar upp träningen, men om du leker i uppvärmningen var noga med att stoppa undan leksaken innan träningen startar men gör det på ett smidigt sätt utan att tappa energin (läs gårdagens blogg.)

Baklängesfot

Nästa steg beror på hur långt du kommit i träningen, om det är en valp jobbar jag främst med att lära den följa mig när jag backar, på det viset kan jag hela tiden se hur den ser ut, mitt främsta fokus är attityden och följsamheten, jag belönar hellre mer frekvent i början än att jag har en muta framme, belöning kommer när valpen följer mig med den energin och attityden som jag vill ha. Ett tips är att småjogga bakåt, fart får ofta fram både energi och attityd, skulle valpen bli överexalterad och börja studsa fram testa att sänk tempot en aning och belöna snabbt när den följer dig med alla fyra tassarna i backen.

Svansen är viktig för mig jag vill att det ska synas hur kul det här faktiskt är, den ska vara hög, stolt och viftandes. När attityden finns där börjar jag successivt shapa in de andra delarna, jag vill att hunden slutligen ska gå ett fotgående vid min vänstra sida när jag backar, när den kan det börjar jag vända upp och gå åt rätt håll.

Börja om

Om du har en vuxen hund som tycker fotgåendet är trist och tråkigt och som kanske bara anstränger sig om den först ser att du har en belöning framme, testa att jobba som ovan beskrivna övning, värm upp, få fram rätt känsla och jobba sedan baklänges, belöna tidigt om den följer dig och ser glad ut och komihåg småjogga, går du sakta kommer hunden tycka att du verkar tveksam och det smittar, hunden kommer också bli tveksam och attityden försvinner.
Tempo är ett tecken på att vi är målinriktade och vet vart vi ska därav blir det lättare för hunden att haka på, farten gör det också mer lekfullt, hellre att hunden visar lite för mycket glädje i form av skutt och lite nafs än tvärtom, jag kommer dock bara belöna när den går som jag vill.

Imorgon kommer fler tips.

Om du vill lära dig ännu mer om hur jag jobbar med fotgåendet så har jag en onlinekurs – Fotgåendeklubben som startar 1/12 där du under tre månader får ta del av hela mitt träningsupplägg genom text och filmer, sista anmälningsdagen är idag den 20/11

Tema Attityd i fotgåendet – Del 2. Uppvärmningen

Vad händer innan du ska sätta igång och träna? Är hunden i träningsmode? Är den motiverad? Är den fokuserad? Är den lekfull, glad och frimodig? Om du svarar nej här måste du börja fundera på hur du ska ändra hundens känsla redan här.

Tigga efter träning

Jag vill att min hund ska tigga efter träning, min hund får tidigt lära sig att det är dennes kontakt som startar igång mig, det är genom att söka kontakt som hunden får träning och belöningar. Detta är en av de viktigaste grunderna i vår träning, så fort hunden kommer ut ur bilen börjar den fokusera på mig. Fokuset belönar jag sen med lek, jag vill ha mycket energi i mitt fotgående därför använder jag mig av heta belöningar under uppvärmningen, för att kunna göra detta på en högtempererad hund måste den ha en annan viktig grund etablerad – den ska lätt kunna växla mellan hög aktivitet och koncentration och fokus, så även om fotgåendet kräver mycket koncentration och fokus vill jag kunna använda heta belöningar både i uppvärmning och under själva fotgåendet.

Fokus

En hund som är okoncentrerad och ofokuserad kommer inte bjuda på en grym attityd, starta därför inte upp fotgåendeträningen förrän hunden ger dig sin fulla uppmärksamhet.
Jag är också noga med att hunden fokuserar och koncentrerar sig på mig och det vi gör för att den själv vill och väljer det, alltså inte på grund av att jag kräver det, krav är en stor attityddödare av förklarliga skäl.

Tappa inte energin från uppvärmningen

Om du värmer upp och sen exempelvis krånglar med att stoppa undan leksaken och därmed lämnar hunden utan uppgift är det lätt hänt att den passar på att se sig omkring (alltså tappar fokus) eller så kanske den tappar energin som ni byggt upp. Fundera därför på hur du kan ta bort det hålrummet som lätt uppstår, kanske kan du låta hunden jaga en godis under tiden som du stoppar undan leksaken.

En annan vanlig attityddödare är att ni har kul i uppvärmningen men när ni är klara tar du in hunden till sidan där den sätter sig snett, du rättar in den och detta kanske du behöver upprepa några gånger innan hunden hamnar korrekt, vid det här laget har antagligen ni båda tappat attityden och då ska ni utifrån den förutsättningen börja gå fot.
Man kan absolut ta in hunden till sidan (om den kan det) men börja gärna gå fot innan den hunnit sätta sig på det viset bibehåller vi energin ifrån uppvärmningen. Att göra ingång och sitta vid sidan med kontakt kan man träna separat.

Jag vill alltså direkt efter uppvärmningen börja gå fot utan något stillasittande, ofta brukar jag börja backa (gärna joggandes) och låta hunden följa mig för att sedan vända upp och gå framåt.

Några viktiga punkter

Vad tänder din hund? Finns det någon belöning som gör hunden riktigt motiverad? Om det är godis, fundera på om du kan belöna med godisen på ett aktivt sätt, rörelse skapar lekfullhet, energi och attityd.

Börja träna först när din hund är koncentrerad och fokuserad på dig och det ni gör. Har den svårt att fokusera, träna i en lättare miljö där ni är ostörda och träna mycket fokus separat.

Starta upp fotgåendet direkt från uppvärmningen, håll hunden i uppgift och rörelse för att bibehålla lekfullheten och energin.

Olika

Hundar är olika och det finns som vanligt ingen mall som kan appliceras på alla hundar, även här måste man våga testa sig fram

 

Tema Attityd i fotgåendet – Del 1. Din attityd

Du och din hund är ofta spegelbilder av varann, hunden kommer inte sprudla av energi och glädje om du är misströstande, nedstämd, irriterad, frustrerad och suckar. Allt startar alltså med oss tränare, hur ändrar vi vår känsla? Hur hittar vi motivationen och glädjen?

Här följer några tips

1. Skapa en tydlig målbild, hur ska momentet se ut när det är färdigt? Hur ska vi kunna leda hunden rätt om vi inte själva vet hur slutresultatet ska se ut. Men var noga med att sätta realistiska mål.

2. Planera dina träningspass, vad ska passet leda till, hur ska du göra det tydligt för hunden, vad ska du belöna och hur gör du om det blir fel. Gör träningen tydlig för er båda, otydlighet leder till frustration både hos dig och hos hunden.

3. Träna ihop med energigivande och peppiga människor, vi påverkas mycket av vårt umgänge.

4. Fira medgångar, vi är duktiga på att belöna våra hundar men vi belönar sällan oss själva, fira inte bara tävlingsframgångar utan också träningsframgångar.

5. Le när du tränar även om du måste fejka det i början, det händer något i kroppen när vi ler och gör vi det ofta blir det en vana.

6. Bli lösningsorienterad, lyft fram ett problem men vänd det fort till ett mål, hur når vi det målet, om du inte har lösningen finns det garanterat någon annan som har det, sök information.

7. Träning ska vara lekfull och rolig, vad kan du ändra för att den ska bli det.

8. Filma träningen och se framstegen både stora som små, uteblir framstegen byt strategi.

9. Inspireras av andra

10. Gå en kurs för någon som du inspireras av, fyll på ditt kunskapsförråd.

11. Starta en fb grupp eller bli med i en befintlig där ni kan dela erfarenheter och peppa varann.

12. Var inte rädd för att experimentera i träningen, lita på din egen förmåga, våga testa!

13. Träna till riktigt bra peppig musik som du blir glad av

Hur man hittar sin glädje och motivation är individuellt, sätt dig ner och gör en egen lista, inte sen utan nu!

Vår bakgrund formar oss och likaså hunden

Vi tänker oss en pojke som växer upp i en familj där det förekommer mycket bråk. Han får tidigt lära sig att fel och misstag för det mesta leder till fysiskt våld så som örfilar och hårda nyp eller knuffar. Han har svårt att sköta skolan, kommer ofta försent, stressen i kroppen gör att han har svårt att sitta still.
Hans sätt att ändå få en gnutta kontroll är genom att ge sig på andra svagare barn, genom detta får han också respekt något han aldrig haft tidigare, de andra barnen är rädda för honom.
Lärarna skäller ofta på honom, men han är van, han bryr sig inte längre, ord kan inte skada honom, han är avtrubbad. Han har inget förtroende och ingen respekt för vuxna. Ibland har någon vuxen försökt vara snälla och behandla honom med respekt men det har alltid slutat på samma sätt, han litar inte på någon och vet att alla innerst inne vill honom ont och när de inte längre orkar med hans testande brister det och han får återigen rätt, ingen vill honom väl.
Allteftersom han blir äldre hamnar han i olämpligt sällskap, han drar sig till sammanhang som han känner igen, där det förekommer bråk, slagsmål och kriminalitet, han vinner de andras respekt genom att hävda sig, vinna slagsmål och begå brott.

En annan pojke föds in i en kärleksfull och varm familj, han behandlas med respekt och hans åsikt räknas. Denna pojke kommer också göra fel men han riskerar aldrig att få en smocka, hans handlande kan istället få konsekvenser i form av indraget lördagsgodis eller veckopeng, men bråk förekommer väldigt sällan. Han har aldrig haft anledning att inte lita på och respektera andra människor vilket kommer färga alla hans relationer under uppväxten.

 

Hur mycket påverkar egentligen uppväxten ett barn och hur mycket påverkar den en hund!?

Låt oss återgå till den första pojken, låt oss säga att han är tio år och river sönder sin mattebok, läraren blir såklart jättearg och ger honom en konsekvens, han får lämna klassrummet, pojken ser inte straffet som ett straff utan som en vinst och blir glad, skönt nu slappa han vara med på den tråkiga lektionen, väl ute i korridoren tar han fram en penna och börjar klottra på väggarna istället.

Pojke två skulle aldrig ens komma på tanken att riva sönder matteboken.

Det räcker med sunt förnuft för att inse att uppväxtmiljön, relationer och bemötanden har jättestor påverkan, den formar oss och är i de flesta fall helt avgörande för vilken person vi växer upp att bli. Såklart att det finns undantag, det finns det alltid.

Låt oss gå över till hund

Vi tänker oss en hund, en tjänstehundstyp låt oss säga en Schäfer, redan i valplådan ser man att det finns stor potential, valpen är självständig, orädd, framåt, mycket kamp- och jaktlust, den är också påhittig, klättrar tidigt ur valplådan och sysselsätter sig på olika sätt, hämtar och biter sönder saker och tar för sig av det mesta. Valpen hamnar hos en fodervärd där den ska stå på tillväxt för att förhoppningsvis när den har åldern inne klara alla mentaltester för att sedan hamna hos en förare som ska använda honom i tjänst.

Detta är fodervärdens första hund och redan från början blir det problem, valpen är extremt aktiv och hänger i familjens kläder, armar och ben, de märker snabbt att det inte räcker med att säga till den, här måste de ta tag i den hårt, detta verkar dock inte påverka valpen nämnvärt, möjligtvis biter den hårdare. Om valpen har en leksak måste de bända upp käften för att få ut leksaken, valpen som inte vill bli av med sin leksak biter hårdare och hårdare och allt eftersom den växer blir det omöjligt att ens bända upp käften.
Han har också stor jaktlust och jagar gärna allt från barnen i familjen, grannens katt, ekorrar, rådjur, bilar och allt annat som rörs sig ifrån den. Trots att de tar tag i hunden och grälar på den är den ändå lika benägen att fortsätta jaga.
De anmäler sig på en kurs för att få ”ordning” på valpen som nu blivit unghund, de får veta att den här typen av hund måste man ha tummen i ögat på hela tiden. Den drar och sliter i kopplet och ska fram till alla den ser, nu ska de kräva kontakt och samarbete, det slutar med att det blir bråk och nu svarar hunden upp och biter till, plötsligt upphör bråket och hunden märker att den vann respekt på sitt beteende.

De testar en ny kurs med mjukare metoder, hunden är helt omotiverad av att jobba för godis, visst kan den ta godisen men den vill fortfarande göra det som den brukar det vill säga undersöka och dra sig fram till andra, jaga löv eller annat som rör sig, bita och kampa med kopplet osv.

Nu får de testa att belöna med leksak som hunden verkligen älskar, problemet är bara att när han fått leksaken är käften låst och han släpper den inte, han har fått lära sig att hålla i eller gå miste om den och han kommer inte släppa leksaken förens han själv möjligtvis har tröttnat.

Han har starka drifter som korrigeringar inte biter på, de är verkningslösa. Han ser inte människor som en resurs, han har hittat andra strategier för att få det han vill ha, om han drar tillräckligt hårt så kommer han fram till det han vill, biter han av kopplet eller tränger sig ut genom dörren kan han jaga grannens katt eller något annat, hoppar man upp på köksbänken kan man förse sig med mat, vägrar man släppa leksaken och kanske till och med morrar åt den som försöker ta den så får man behålla den, har man tråkigt finns det sätt att aktivera sig, till exempel slakta en soffa, bita hål i väggen, skälla på grannen genom fönstret eller något annat.

Samma hundtyp hamnar i ett annat hem

Här börjar man genast arbeta med att lära honom goda vanor, han har ett stort bitbehov som ska tillfredsställas, men han måste också få lära sig vad han kan bita på och inte, leksaker får han bita i och kampa med, genom att leka tillsammans stärker man dessutom relationen, han vill inte gärna släppa leksaken, men eftersom han är liten är det lätt att hålla i honom så leksaken blir passiv och när han tröttnat på att vara stilla med en passiv leksak och därmed släpper den, vinner han genast tillbaka den och det roliga fortsätter, han är en klok kille som snabbt lär sig vad han tjänar på att göra.

När han hänger i barnens kläder blir han lugnt bortlyft därifrån, inte bara en gång utan varje gång det sker, eftersom det är tråkigt att inte få vara med slutar han med att hänga i barnens kläder. Felbeteenden har konsekvenser men inte genom bråk och korrigeringar.
Benkontot är stort, men han har ett stort bitbehov och behöver få den delen tillfredsställt och ben är helt okej att bita på.

Han har massor av energi och stor arbetslust, detta blir tillfredsställt genom att han tränas både i vardagslydnad, gå fint i kopplet, möta andra hundar, inkallning och annat, men också genom tricks och annan lydnad, han får också utlopp genom att han tränas i spår, sök och uppletande, allt detta gör honom tillfredsställd och trött och han blir mindre benägen att hitta på egna hyss.

Hans jaktlust är stor därför tränas han tidigt i självkontroll genom omvänt lockande, han får tillgång till att jaga om han orkar kontrollera sin instinkt att jaga efter och istället vara stilla, detta får han lära sig genom arrangerade kontrollerade övningar.

Han får också tidigt lära sig att det finns ett stort värde i att snabbt komma in på en inkallningssignal och senare avbryta exempelvis en jakt för att komma tillbaka och därmed få tillgång till det han vill ha, återigen i arrangerade situationer (inte med djur, utan med leksaker eller pälsgrejer) gör han fel försvinner det han vill ha.

Redan från start är man noga med att goda beteenden förstärks, är kopplet slakt kommer man framåt, tar han det lugnt får han träning, är han lugn i bilen får han komma ut och spåra, är han stilla i famnen är han fri att gå, sitter han ner får han sin matskål och så vidare. Goda vanor som är lätta att lära en valp.

Hur vi gör när valpen växer upp är avgörande

Så när någon säger – det där kommer inte funka på min hund så är det antagligen så för att den är formad på ett visst sätt, den har så mycket erfarenhet av ett visst felbeteende att den inte går att nå i den situationen, den vill jaga efter något den ser och går totalt in i en låsning, den varken ser eller hör något annat. Du tittar på din hund och hånler inombords åt alla ”mjuka” träningsråd du fått, som att hunden skulle välja något annat än att jaga i den här situationen och du har helt rätt det kommer antagligen inte ske eftersom det är alldeles för svårt för hunden.

Hur vi har format valpen är avgörande, vilka erfarenheter har den fått med sig. Allt handlar om inlärning, låt mig förtydliga ALLT HANDLAR OM INLÄRNING!

Hundar kan lära sig både genom belöningar och korrigeringar, men ett obehag har alltid konsekvenser, det kan vara stress, frustration, passivitet, svara upp, undergivenhet (som ofta misstas som förighet) på den typen av hund som jag nu skriver om är korrigeringar för det mesta verkningslösa då drifterna tar över, de är helt enkelt avlade för att skita i smärta och jobba vidare, busen slår men du ska ändå fortsätta bita, skit i att det gör ont fortsätt med din drift.
Det kan översättas till – fortsätt håll i leksaken trots att örat vrids om, fortsätt vilja jaga trots att någon hänger upp dig i nackskinnet och så vidare….

Är det kört

Är det då kört för pojken som är uppväxt under bråkiga förhållanden, eller för hunden som fått vinning i massa felbeteenden, precis som pojken också fått.
Nej det behöver det inte vara, men det kommer alltid finnas spår av det som varit.
Pojken måste vilja själv (vara motiverad) men kommer antagligen alltid lida av tillitsproblem och gamla sår kommer göra sig påminda.

Hunden kommer börja anstränga sig om vi har något som den vill ha (motivation) men gamla felbeteenden kommer göra sig påminda ofta och det kommer med stor sannolikhet väcka gamla strategier till liv hos ägaren, för i annat fall krävs stort tålamod och det är ofta en bristvara hos oss, vi vill ha resultat direkt.

Bästa rådet är alltså tänk till från början, allt är så himla mycket lättare när hunden är valp, den är formbar och lär sig fort goda vanor. Förebygg problem innan de ens har uppstått.