Under en period har jag jobbat med ett ekipage, en stor Rottishane och hans matte, hon sökte hjälp eftersom de fått problem i uppletanderutan, problemet bestod främst i att hunden inte letade effektivt, näsan var på ibland och ibland inte, hunden sprang mycket huller om buller i rutan och letade lite sporadiskt, efter några minuter utan att hitta något sökte hunden kontakt med matte vilken i sin tur var tvungen att uppmana hunden att återta letandet, den fick då lite ny energi och sprang åter runt lite huller om buller, detta upprepades ett antal gånger tills hunden helt enkelt inte orkade leta mer och därmed gav upp. Ibland hade han hittat några föremål men oftast inte.

Lära om

Det blev tydligt att vi dels behövde lära honom att använda näsan på ett effektivare sätt och att vi behövde lära honom ett system där han la energin på att jobba sig fram i rutan utan att spilla energi på onödigt springande huller om buller.
På en stor hund tar krafterna slut fort därför blir det extra viktigt att hushålla med energin så mycket som det är möjligt.

Målbild

Vi utformade en målbild där han från första skicket kopplar på näsan, springer i ett lugnt tempo rakt ut och jobbar sig längst ut, vänder och jobbar sig tillbaka mot matte (som då flyttat sig några meter åt sidan, om han hittar ett föremål ska han direkt springa fort in och avlämna (detta kunde han bra sen förut) om han inte hittar ska han självständigt vända och åter springa ut mot bakkanten av rutan och sen systematiskt jobba sig framåt i rutan.

Ny strategi

Eftersom matte tidigare testat flera vanliga strategier som gett en hel del bakslag i träningen bestämde vi oss för att testa en helt ny strategi.

Första träffen ägnades åt vindövningar där hunden enbart fick hitta föremål genom att använda nosen, för att förhindra onödigt springande jobbade vi med hunden i kopplet. Detta fick de också i läxa att jobba vidare med.

Parallellt med dessa övningar skulle hon också lära hunden att runda agilitypinnar, först en och sedan två stycken, runda en, gå några steg och runda nästa, successivt får de jobba ut avståndet mellan pinnarna tills de står på 50meter. När hunden klarade detta sågs vi igen.

Kedja ihop kunskaperna

Vi börjar med vindövning, direkt hunden kommer ut till rutan börjar den vädra i luften, näsan är på från start, den får leta upp ett föremål, därefter får den runda en pinne på nära håll, vi påminner alltså hunden om båda övningarna, nu får den springa på 50meter i rutan, jag står i bakkanten på rutan för att senare kunna flytta pinnen, hunden rundar pinnen, matte har då slängt ut ett föremål som hunden fångar upp i vinden på väg in mot matte, hunden avlämnar och under tiden flyttar jag pinnen några meter åt sidan i bakkanten och vi gör om samma sak. När vi ska göra sista skicket kastar jag ut ett föremål (medan matte belönar hos sig) som hunden får hitta på vägen ut denna gång, hunden hittar och vänder utan att ha rundat (vilket också var tanken.)

Nästa steg är att lägga in tomslag där hunden då kommer runda två pinnar.

Fasa ut hjälper

Visst är det en hel del träning som ska till för att allt ska sätta sig ordentligt och vi måste såklart successivt börja fasa ut hjälperna. Men hitintills har vi fått fantastiskt fin utveckling. Hejdå korridorer hej hej pinnsystem.