Förr var jag rädd för fel, det skulle bli rätt hela tiden och om det inte blev det kände jag mig frustrerad, nu för tiden har jag en helt annan syn på felen, de hjälper hunden att bli säkrare på beteendet jag är ute efter. Detta kräver dock en stark tro på inlärningsprinciperna, hunden måste vara villig att anstränga sig och jobba för sina belöningar, att träningen hålls konfliktfri och en riktigt bra planering.

Belöningen är A och O 

Om jag har en belöning som hunden tycker är sådär, då kommer jag varken få fram ett riktigt bra engagemang eller ett fint utförande av det vi tränar, det kommer inte heller ha någon betydelse för hunden om den missar sin belöning, den kommer antagligen bara rycka på axlarna och gör något annat som känns mer intressant just då. Så för att kunna göra felen till en viktig del i inlärningen måste vi hitta en (gärna flera) superbra belöning.

 

Planeringen är viktig

Vad gör jag om det blir fel? För fel kommer det garanterat att bli lite då och då. Om jag har tänkt ut i förväg vad jag ska göra så kommer jag också att känna mig trygg men framförallt så blir jag en mycket bättre tränare därför att det kommer bli tydligare vad jag vill ha och vad jag inte vill ha för hunden.

Vad menar jag då med konfliktfri träning och varför är det så viktigt?

Att ha en frimodig hund som vill och vågar prova sig fram är viktigt för mig, visserligen tål olika raser och olika individer olika mycket, MEN även om du har en tålig hund så kommer korrigeringar drabba träningen negativt på något sätt. En korrigering är oftast inget annat än en quick fix som kanske funkar där och då men det är sällan hunden lär sig av den, däremot är det ofta väldigt förstärkande för oss, vi får ut vår frustration och hunden kanske svarar på det där och då, att vi sen får hålla på med våra korrigeringar gång efter gång glöms lätt bort.

Dumma vore de annars 

Vi kommer aldrig att komma ifrån att hunden kommer vilja ha olika saker i sin omgivning, eller att den kommer testa att ta genvägar till sin belöning genom att exempelvis släppa apporten tidigare, resa sig från platsen, lägga sig innan kommando i rutan osv osv… Hur dumma vore de inte om de inte testade! Detta visar ju bara att de är intelligenta varelser. Vi måste förstå att detta alltid kommer hända och att det är upp till oss hur vi väljer att hantera det. Ska vi bygga frustration, irritation och ta ut den på hunden? Eller lägga upp träningen så hunden själv får förstå vad den tjänar på och inte och därmed bli säkrare på vad den ska göra – lära sig av felen. Jag väljer såklart det senare helt enkelt för att det är så himla effektivt. Att ha tålamod är så mycket lättare när man har en bra plan och när man ser att det ger utdelning. Därför är jag aldrig rädd för att utmana, blir det fel förstör det inget, jag kommer inte belöna ett felbeteende, jag måste dock vara noga med att rättprocenten är mycket högre än felprocenten – helst aldrig mer än två fel på raken sen måste det bli rätt och det är upp till mig som tränare att lägga upp träningen så att det blir så.

Här kommer lite exempel:

Vi ska träna fart in med apporten, när hunden kommer i full fart med apporten i munnen drar vi fram en leksak och ger en belöningssignal vilket innebär att hunden får spotta ut apporten och rusa till leksaken och leka. Inget konstigt med det, men naturligtvis måste vi även ha i åtanke att hunden förr eller senare kommer att testa att spotta ut apporten innan signal, och vad gör vi då – Om vi väljer att strunta i att hunden spottade innan signal och låter den ta leksaken ändå – ja då har vi förstärkt att hunden själv valde att spotta ut den vilket gör att vi kommer få mer av det beteendet.

Om vi väljer att ryta nej och gå mot hunden, peka på apporten och kommendera den att åter ta den ja då kommer hunden antagligen stoppa upp, den kommer kanske att ta den igen eftersom den kan kommandot men nu griper hunden sämre och kanske kommer det något tugg på den av osäkerhet, farten kommer definitivt inte vara särskilt hög, men du belönar ändå för nu tog ju hunden apporten och kom mot dig och gjorde därmed nästan det den skulle – så vad har vi då förstärkt? Ett betydligt sämre och nu osäkert beteende, vad kommer hunden att komma ihåg till nästa repetition?

Om vi väljer att ta bort leksaken när hunden släpper apporten på eget bevåg och kanske vända ryggen mot den och springa en bit, kommer hunden antagligen öka farten in mot dig, när den väl är framme kanske du till och med väljer att retas lite med leksaken – Kolla vad du missade (glimten i ögat) hunden studsar runt dig och viftar på svansen, antagligen är den också lite frustrerad. Vad kommer då hända när vi gör om, hunden har testat att spotta innan signal men fick ingen utdelning, den vill ha sin belöning och nu kommer den kanske ta i lite extra för att få den, för det finns ingen som helst osäkerhet i att springa mot dig därför kommer hunden inte ha några problem med att ta i ordentligt trots att den gjorde fel alldeles nyss.

Ett annat exempel är att hunden försöker tjuva till sig sin belöning, du har den i handen och hunden är ständigt där och försöker ta den utan att du gett någon belöningssignal. Du ryter i åt hunden och kanske t.o.m med tar tag i den, hunden ger sig för tillfället – kommer viljan att ta belöningen ha minskat av att du sagt åt den? Nej såklart inte, den kommer antagligen försöka igen och igen, kanske har den någon gång också lyckats sno åt sig, värdet av belöningen är starkare än dina korrigeringar. Till nästa pass kommer den antagligen glömt att den inte får och testa igen. Men om vi istället låter hunden försöka ta korven i handen, den får gnaga, krafsa, butta och göra precis vad den vill för att försöka komma åt den, du drar inte bort handen och du säger inte till den att sluta, när hunden förr eller senare ger upp sina försök då ger du ett varsågod att ta korven, handen öppnas, detta upprepas tills hunden låter handen vara helt och hållet, det enda som ger utdelning är att låta bli och det är hunden själv som kontrollerar det. Då lär vi vilket beteende som lönar sig genom att hunden själv få komma på det, är vi konsekventa med detta kommer hunden kunna styra sina jag-kan-inte-låta-bli-impulser (som ändå alltid kommer finnas där) det kräver inga förbud och inga korrigeringar bara bra planering och träning.

Tydliga mål

Genom att ha tydliga mål, vara noga och planera vad jag ska belöna och hur jag ska hantera felen, alltså tydligt visa vad hunden tjänar på att göra och vad den inte tjänar på att göra, tänka till kring hur jag ska sortera ut delen/delarna som jag vill träna och vara beredd att antingen backa (göra det lättare) eller avancera vidare beroende på hur det går och därefter göra en utvärdering som i nästa pass hjälper oss vidare – blir jag en bättre hundtränare som kan känna mig trygg med att felen också kommer föra oss framåt. Det blir då lätt att hålla träningen konfliktfri!