När jag började träna hund såg allt väldigt annorlunda ut, jag inser nu att jag fokuserade på helt fel sätt: Nu satte hon sig snett igen, nu blev det tugg på apporten, nu stannade hon innan kommandot på inkallningen och så vidare. Jag fokuserade mer på problemen än på målet. Bara genom att ändra tankesätt och fokus händer det massor i träningen. Jag ska berätta hur:

Problemtänk: Hunden sitter snett – samma visa varje gång, irritation, frustration, muttra och göra om, hunden sätter sig snett och jag rättar – bättre sitt, detta leder sällan till någon förståelse vilket visar sig i nästa ingång.
Målfokustänk: Jag vill ha högt värde för att komma in till sidan och raka sättanden med kontakt – jag gör en plan, delar upp så hunden lyckas, tränar stegvis, kedjar och har en plan för vad jag ska göra om det blir tokigt.

Problemtänk: Tugg på apporten – nej inte tugga fy, håll fast, irritation, frustration, konflikt leder till mer tugg, ekorrhjulet snurrar.
Målfokustänk: Hårt och fast grepp om apporten – jag lägger upp en träningsplan, får en god förståelse för att hålla fast ett annat föremål innan jag introducerar apporten, utmanar hunden och blir det tugg ser jag till att inte belöna detta men jag kommer glatt retas en del med belöningen och få en ”glad frustration” som gör att hundens grepp hårdnar vilket jag kan belöna.

Så även om problemen finns (vilket de alltid gör) så fokuserar vi inte på dem, vi fokuserar på målet och tränar därefter, ibland eller ganska ofta faktiskt måste vi gå tillbaka i träningen för att återigen jobba mot målet.
Numera utmanar jag ofta hunden att göra fel när jag tycker att ett moment sitter ganska bra – varför?! Jo för att det kommer öka på förståelsen för vad som leder till belöning, det vill säga rätt beteende.
Något av det häftigaste jag vet i träningen är när hunden verkligen fattar. Exempel: Jag tränar platsliggning och tycker att hunden har en bra förståelse för att ligga en längre stund både med små störningar och utan, nu ändrar jag mitt fokus, nu vill jag att hunden ska resa sig upp, jag utmanar ordentligt med något som hunden verkligen vill ha och hunden reser sig upp, oj oj säger jag glatt och tar genast bort belöningen, hunden får lägga sig igen och jag gör om samma störning, klarar hunden att ligga kvar då belönar jag rikligt, reser sig hunden igen gör jag bara störningen lite lättare så hunden får lyckas. Det häftiga i den här träningen är att jag kan se hur hunden tänker, om jag lyckas störa upp hunden så ser jag att den tänker jäklar jag gick på det!!!! När vi sen gör om ser jag att hunden bestämt sig för att det absolut inte kommer hända igen!!!! Därmed blir beteendet väldigt hållbart och störningståligt. När sen den där grannhunden på platsliggningen, på tävling går upp och börjar springa runt vet jag att min hund tänker: aha nu försöker hon lura mig att gå upp, men det går jag inte på! Jag vet att enda sättet att få belöning  är att ligga kvar här.

Så nu ser jag felbeteenden som viktiga lärdomar för hunden, jag muttrar inte, jag blir inte irriterad, jag fokuserar på målet och ser efterhand till att det blir fel för att få en bättre förståelse och ett i längden hållbarare moment. Den här typen av träning gör mig också extremt kreativ, har hunden lyckats med en störning så förändrar jag den nästa gång, skulle jag alltid göra lika så kommer jag inte få en lika bra utveckling hos hunden.
Är jag på dåligt humör någon dag så tränar jag helt enkelt inte, träning ska vara roligt, positivt och med glimten i ögat, då får man en glad frimodig hund som vågar testa, som vill springa snabbt, viftar på svansen och som vill vara med dig inte för att den är rädd och osäker utan för att den verkligen vill.

Så fokusera på det du vill ha och inte på det du inte vill ha!

Text: Jessica Johansson