Det finns några moment som tar väldigt lång tid att få till riktigt bra, ett sådant moment är kryp, det tar tid att få till rätt teknik och jobba upp en fin uthållighet. Momentet kräver en bra plan och massa tålamod från oss hundförare och om vi kan bygga upp det tålamodet som det kräver kan det bli riktigt bra.

När jag var tonåring och fick min första egna hund Schäfern Cirra minns jag såväl när det var dags att lära in momentet kryp, jag rådfrågade de som fanns att tillgå (detta var före internets intåg, ja så gammal är jag) bruksrävarna på min klubb ett gäng äldre karlar. Rådet jag fick var att lägga ner hunden och ryta kryp, hon skulle då följa mig krypandes vid sidan, eftersom jag var oerfaren gjorde jag som de sa och resultatet var överraskande nog inte (ironi) att hon kröp fint vid min sida, naturligtvis ställde hon sig upp.
Jag frågade igen och fick då rådet att trycka handen över hennes rygg, gud så jag skäms nu, för jag gjorde som de sa i brist på bättre vetande (förlåt finaste Cirra) om man trycker ner en stolt Schäfer så blir resultatet inte bra, de få gånger vi fick en femma på krypet fick vi cert. Älskade hund om jag haft dig idag…….

Klokare

Med nästa hund Border collien Riva hade jag helt andra verktyg, jag delade upp och jobbade långsiktigt och det betalade sig.
Med Frö har jag också jobbat långsiktigt och fast att det inte suttit klockrent på tävling ännu så är jag sjukt nöjd med hennes teknik som vi verkligen slitit för att hitta då hon från början gärna studsade fram, samtidigt som jag jobbar med att tekniken ska sätta sig i muskelminnet och att hon ska bli uthållig, jobbar jag med hennes integritet och att hon ska känna sig trygg i att krypa med okända runt sig, självklart kommer vi nå målet genom en välarbetad plan, långsiktighet och massor av tålamod. Nästa tävling ska det sitta klockrent!